Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kymrad över Heidenstams angrepp, och litande på
framtidens dom. Detta vackra och varma brev visar, huru starkt
han ännu håller fast vid de gamla banden och de gamla
traditionerna, på samma gång han på förhand vill värja sig
mot att komma i beroende av Heidenstam.
Davos den 2Q oktober.
. . , Hjärtligast tack för ditt vackra, vänliga brev. Du kan tro,
att jag förstod varje rad däri, förstod det så väl, som jag hört
varje växling i din stämma och suttit hemma hos dig och sett
dig långt in i ögonen. Egendomligt nog, samma afton som din
epistel kom hade jag ock några rader från Tosse (Hedberg) och
jag erinrade mig plötsligt — jag vet icke genom vilken
idéassociation — en middag hos dig i julas; Tosse, jag och Lisen voro
hos dig och när vi satte oss till bords, sa du, att här sitta
kvarlevorna av »Unga Sverige». Det ordet hade nog sin sanning,
men också något ljuvt, tycker jag, i sin ständiga bitterhet.
Åtminstone är det för mig en oändlig känsla av tröst att kunna sträcka
ut min hand efter edra i den stora ensamhet som icke vill lämna
mig. Vi veta själva, vad vi äro värda. — Men det var också ett
annat intryck som kom på mig, medan jag läste ditt brev. Jag
sade till mig själv, att vi dock — om vi icke själva åstadkommit
något så bestående — gjort en vändning i vår litteratur. Jag tror
att man blott behöver jämföra några band novellistik före och efter
1882 för att se skillnaden. Vi ha lärt — även medelmåttorna —
att se livet djupare, tolerantare, rikare, figurer i lufttomma rum
ha efterträtts av figurer bland möbler och i natur, och själslivet
har förvandlats i böckerna från något naivt, lätt bestämbart till
något mångfaldigt, komplicerat, oändligt rikt. Och allt detta är
ju vackert så, även om man själv icke höstat mycken tack för
det. — Heidenstams broschyr har jag läst om och kan ej taga
den så au sérieux som du, det är ju ändock blott ett
tidnings-kåseri. Men, ser du, han har intet, som vi, något Gemeinsinn,
han kräver tributen allena för sig själv, vi hade en märkvärdig
känsla av solidaritet. Det överraskar mig ännu, när jag tänker
på det, nu när alla omständigheter tillspetsat min egen individualitet
så jag blott har en sjuk lust att få manifestera mitt väsen innan det
blir för sent. Men »noch ist Polen nicht verloren» —- det är en kuriös
sentens av en krake som mig, vars ännu alltjämt orealiserade
dröm är att orka sitta en halv timme om dagen blott med mina
manuskript, men jag känner det så ibland. Noch ist Polen nicht
verloren: det gäller oss tre, och dig och Tosse främst... Jag
sitter sorgmodig och tänker på, att jag näppeligen gjort mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
