Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
realism och verklighetsskildring. Det hela i en fantastisk ram
och hållet i en artistiskt uppsluppen ton, utan att vi göra något
anspråk på att vara doktrinära för något nytt. Vi hava endast
velat framhäva det fantastiskas verklighet och likberättigade
ställning med det reella, det löjliga i att tillbedja verkligheten, det
platta i det vi kalla »lillnaturalismen», de svenska fruarnas, Edgren,
Agrell, Wahlenberg-Rooska genren — och för övrigt den kult för
det lilla exteriöra och anekdotiska som jag själv hemfallit till
i »Småmynt»*! — Nåväl, detta kan ju ej såra någon. Jag tror du
skall underskriva vart ord i den lilla skriften. — Emellertid, blotta
tanken på att jag i dessa saker kunde säga något, som gjorde
G. af G. ledsen eller förargad, lät mig i brev till honom behandla
saken alldeles för högtidligt. Jag genomläste nyss korrekturet och
fann det hela vara ett oskyldigt och högst måttfullt litet litterärt
kåseri och ber dig därför lugna G. af G. ifall han skulle inbilla sig,
att — vilket han med sin vackra men något trånga fanatism har
lätt för att göra — jag blivit tubbad av H-stam till att bli någon
sorts överlöpare. Gustaf är mig så kär, att bara den tanken, att
han, om också med orätt, skulle tro mig om något slikt plågar mig
outsägligt. — Unter uns, är han åtminstone ibland en smula
dogmatisk -— i ett brev till mig skrev han till svar på några häftiga
ord om vardagslivsskildringen, vilka jag sände honom som en
försöksballong — »att man icke ens i tanken fick skämta med dem,
som älskade att skildra vardagsliv — ty vardagsliv var ens hustru,
hem, barn etc.» —• För det första är det osant, hustru, hem, allt
detta är för mig och har alltid varit comblen av romantik, liksom
jag finner mitt eget liv uppfyllt av romantik, och det trots all sin
händelselöshet. Men frånsett denna tvist om ord, vilken nästan
ortodox vördnad för realismen — vi, som kunna skoja med Gud,
döden och djävulen, böra då kunna skämta också med vårt sätt
att skriva noveller! — Nog därom — du förstår mig, det vet jag.
- Vad skall jag eljes kunna berätta härifrån. H-stam reste, sörjd
och saknad, i början av februari förmatt känna sig en smula klassisk
i palmlundarna vid Bordighera — jag har lärt mig hålla oändligt
mycket av honom. — Ni andra känna honom ej tillräckligt. Sällan
har jag råkat någon, i vilkens sällskap jag trivdes bättre, sällan
någon, som så pass bra förstod mina anomalier! —-
I mars åter till Heidenstam: »I fråga om principen
1’art pour 1’art äro vi ju ense... du vet nu vad jag
tänker i alla punkter, och i grund och botten står jag dig
bra mycket närmare än du kanske just i dessa dagar tror,
ehuru jag lotsar mig fram en smula opportunistiskt.
— Jag har läst om den i morse, och är så genomnöjd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
