Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Livets fiender.» — »Legender och visor.»
Det första, summariska utkastet till »Livets fiender»
tyder på, att såväl tankegången som kompositionen i sina
grunddrag från början varit desamma, de sedan blevo i den
färdiga boken, ehuru Levertin talar om, att tendensen
under arbetets lopp förändrats från en speciell sådan till en
tendens mot partiväsen i allmänhet. Denna utveckling
skönjes icke i manuskriptet; men väl är huvudsaken,
motsatsen mellan de ljusa och de förstörande, fientliga
makterna i livet, uttalad redan i planen. Detta synes mig
antyda, att man icke, såsom Tor Hedberg gjorde i sin
recension i Aftonbladet, kan tillskriva den hopplösa,
resignerade tröttheten, varmed författaren »skildrat dessa
sista stunder av ett människoliv, som krossats under
livskampens hjul», de förhållanden, under vilka boken skrivits,
om också färgen självfallet blivit djupare och mörkare genom
den stora sorgen. Men vi ha ju funnit, att genom Levertins
lyckligaste tid drager sig denna skräck för allt vad som
hotar, verkligt eller inbillat, denna ångest att varje vunnen
lyckostund skall vara en villa och måste betalas med
tiofaldig smärta. 1 »Livets fiender» ger han häråt samma
»lyriska» — för att citera honom själv uttryck, som i
dikterna från denna tid, ehuru med den av berättelseformen
betingade yttre skillnaden, och denna stämningsdikt på
prosa är fullt ut lika personlig som de poetiska utbrotten,
endast att den ger oss betydligt mer av honom själv.
Överallt är det i själva verket sig själv han skildrar.
Den första ungdomen i det bildade hemmet, den franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
