- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
309

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lektyren, innan han ännu var fullt mogen, de ljusa
förhoppningarnas dagar »med deras vingstarka entusiasm, deras
arbetslust, rusande som ett ädelt vin, minnen av
genomkämpade bildningsprocesser och kampen för en
livsåskådning, som brottade sig till klarhet, av långa arbetsnätter, då
boken man läste fick en mer fantastisk glans och ens tanke
en stoltare flykt under småtimmarnas ljudlösa tystnad,
intellektuella ansträngningars frigörande rikedom»; den
ständiga tanken på döden, vars klocka alltid ringer i hans
öra; de pessimistiska stämningarna, som trädde upp mitt
under kärlekslyckan: »vad hade denna sommar växt upp
inom honom, som hindrade honom att vara glad — vad
hade hänt, för att detta varsel om olycka beständigt skulle
slå sitt svarta vingslag över hans huvud?» — återkomsten
till Stockholm och hur han finner det vintertöcken, som nu
brett sig rått och skumt över vännernas liv, svära mot
1880-talets första år, »i ett enda skimmer av sol, mot en
bakgrund av himmel, ständigt blå» (det är intryck, som
han i brev upprepade gånger omtalar på samma sätt);
definitionerna av reaktionen, som påminna om hans artikel
i »1886»; denna karaktäristik av Otto Imhoff i fjärde
kapitlet: »han var en drömmare och en fantast i en nykter
tid och mitt ibland nyktra människor; därför skulle hans liv
också bliva en enda ofruktbar självförbränning, ty allt som
för de andra var litet harm och litet axelryckning, något
som kunde skrattas bort och glömmas, det var för honom
aldrig lyktande grubbel och smärta, något religiöst,
sam-vuxet med hans varelses alla fibrer»; de förtvivlade
döds-tankarna i början av åttonde kapitlet och vidare till slutet;
många enskilda stämningar och bilder —
Stockholmsstäm-ningar, rokoko-fantasier, skildringar av fästmön — som
bygga på det upplevda.

Boken är dedicerad till Verner von Heidenstam.
Lever-tin påminner i ett brev denne om, att han en gång sagt,
att det ej skulle bliva något av med dedikationen. Det
berodde »ej på rädsla för kotteriet, men av rädsla, att det
skulle se ut, som jag klängde mig fast vid dig, en lyckligare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free