Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som brusto — liksom allt, på vars hållbarhet man under
olika skeden år frestad att svära?
Tili slut må nämnas en kritik av »Livets fiender» i
Kristianstads tidning, undertecknad E. K—n (Emil Kleen?)
och avfattad i synnerligt varma ord. Levertin betecknas
som den moderna svenska litteraturens förnämste prosaist
näst Strindberg. Hans bok vill hos sina läsare inskärpa
människokärlekens och fördragsamhetens stora krav, den är
en kraftig protest och en allvarlig maning. Levertins
diktning är en art av romantik, som tagit arv av
naturalismen, men frigjort sig från dess ensidigheter. »Symbolen
och bilden spela en stor roll i hans framställningssätt, och
över hans ordmålningar dallrar det alltid en skär musikalisk
timbre, en klang som av ett fjärran klockspel.»
Om denna recension yttrar sig Levertin icke i breven.
Hans allmänna intryck av bokens upptagande i den svenska
pressen formuleras i dessa ord: »I det hela tyckes det arta
sig till vad man med modesti kan kalla succés d’estime.
Men boken är ju heller icke ägnad varken att väcka stort
hat eller flammande förtjusning — det är få, som riktigt
kunna hålla av en bok, som är så stilla, så alltigenom
sorgmodig — clair-obscur.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
