Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tragedin — äro emellertid väl besökta, ett halvt dussin
damer, vilket är mycket i Uppsala, »mer fula flickor tyvärr,
det hela kändes lustigt, kanske övervägande löjligt». Det
var löjligt att höra sin röst så länge, löjligt att vara
officiell, att hava ställning, att vara lärare — »jag lärare!»
upprepar han, men tröstar sig åter med att det är bättre
att vara litet »dammig, än murvelfräck och operakafétyp —
det är dock bra mycket förnämare i lärd ensamhet...»
I ett par andra brev till Heidenstam från hösten,
skrivna med anledning av »Legender och visor», som är
nära utgivningen och »Hans Alienus», varur dess författare
ständigt meddelar sin vän prov, återkommer denne icke
blott till sina pessimistiska betraktelser över världen, utan
också till en del teoretiska differenser mellan dem båda:
...Nu skall du till tack också få dikterna, du har stått fadder
åt dem, utan dig och ditt inflytande skulle jag aldrig vågat komma
in på ämnen som dessa i vår »realistiska tid». — Jag har ej stort
hopp, för att tala uppriktigt, som du själv säger: konst, som
uteslutande ägnar sig åt det sköna bryr mobben . . . sig ej om! Men
vänta, i nästa sekels början kommer en ny romantik, lik vårt
århundrades, som åter en gång förnyar världen. Det är min tro och
mitt hopp. Det går icke längre på empiri och fotografi! Men då
är man väl ur leken själv! — Bruzelius (läkaren) är ej nöjd, men
tant va la cruche etc. — överansträngning —• men det är ju ej
möjligt att reglera sitt arbete i min ställning och min ensamhet,
som gör sysslolösheten pinsam och fylld av onödiga grubblerier. —
Blott jag nu finge glädje av mina dikter, mitt hjärtas bok, som du
vet. Det riktigt ryser i mig, då jag tänker på alla kritiska
hökarfingrar och murvel-pincenéer, som skola granska den — och mitt
eget liv, ty boken är ju skuren ur mitt eget kött, på salig Shylocks
manér.
. . . Tack för de ljuvliga dagarna samman (i Stockholm). Du är
väl ej en smula förtretad på mig för mina restriktioner mot dina
skönhetsresonemang. Jag tror ej, att det är därför att du bejakar
och filosoferar, som jag ej rycks med av alla dessa bitar — din skön
hetslära och din tro att livet vilar på skönhet och att det är efter
det sköna som människan kämpar, har jag intet emot. Det är ju
livsnerven i hela Hans, och du vet, hur mycket huvudtankarna i den
boken tilltala mig — din skönhetsfilosofi genomgår ju varje
uppträde du tecknar. Det är blott de teoretiska
spekulationerna, som jag ej kan gripas av — kanske därför att de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
