Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med anledning av ett svar från Geijerstam skriver
Levertin ytterligare:
Du missförstod helt säkert vad jag med mina hastigt skrivna
rader menade — jag ville blott säga, att denna anklagelse för
»abnormitet» är den, jag alltid fått för så gott allt jag gjort —
som även kommer att hindra denna diktsamling att göra en något
större lycka — erotiska ting har alltid för mig haft denna bismak
av smärta — jag kan nu icke känna med den friskheten i dessa
saker som du eller andra — men det synes mig närmare vara ett
karaktärsfel än ett estetiskt fel, och vi äro väl ense om, att konst
och moral äro saker för sig, och att Hermafroditen och Venus
Kallipyge äro vackra. Eller hur?
De andra recensenterna underströko nog också mer
eller mindre starkt detta »effektsökeri» och »koketterande
med smärtan», detta »kastande mellan trånsjuk sinnlighet
och ruelsefull askes» o. s. v., till och med den, som annars
tycktes mest omedelbart tagen av dikterna, J. A. Runström
i N. D. A. Han hälsar »med glad överraskning» en
betydande skald mer i Sverige, han kallar samlingen lika
originell till sitt innehåll som konstrik till sin form, säger,
att den har ett bestående värde, att den ej friar till dagens
mod och därför ej står och faller med detta samt att flere
av dikterna skola bevaras som pärlor i den svenska
litteraturen. Levertin uppskattade denna recension dubbelt,
därför att den kom från konservativt håll, likaså den korta
och osignerade anmälan i Stockholms dagblad, där det
hette, att det bästa i boken »bär prägeln av en
skaldebegåv-ning, med vilken få inom vår samtida litteratur torde
uthärda jämförelse».1 Hj. Sandberg i Svenska dagbladet
kallar också samlingen »en av de intressantaste och löftes-
1 Han skrev till Heidenstam om dessa recensioner i
»bour-geoisins liv- och husorgan», att de bleve en god hjälp åt avsättningen
och att han var glad att gamla konservativa bland släkt och bekanta
finge se hans berömmelse. »Man får sin revansch just i de blad, där
man nerhånats. Tycker du det är puerilt? Men när man så steg
för steg som jag måst kämpa sig till min plats, är det en känsla
av triumf att se fienden kapitulera — och en känsla av oro
inför vad man kan göra härnäst. Ack, detta gruvliga härnäst,
som låter oss stackars artister piska upp våra hjärnor i en
beständig oro!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
