Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var, såsom vi skola se, en missräkning. Men i dikterna
från sommaren 1894 spanar man en återklang av alla
strider och missljud, som dessa invecklade förhållanden
med nödvändighet framkallat i skaldens inre.
Av recensionerna ser man, att Levertin som diktare
redan hade en fast plats i det allmänna medvetandet, trots
det i viss mån matta offentliga mottagandet av »Legender
och visor».1 Mest sympatiskt förhöllo sig av de stora
tidningarnas kritiker Georg Nordensvan (Aftonbladet) och
Karl Warburg (Handelstidningen). Den förre sade rent ut,
att Levertins tidigare dikter legat till sig med åren, att man
håller av dem mer för varje gång man läser dem. Den
längtan, som de nya sångerna sjunga, är mindre längtan
efter ro och glömska än längtan efter jämvikt och lycka.
Uttrycket är enklare, det konstlade i poetens stil har
blivit bortarbetat; en ny ton förekommer i »Sång före
natten». E. Alkman i Dagens nyheter vill bevisa att
en »raffinerad känsloepikureism» flerstädes i dessa dikter
återfinnes - en epikureism, vars strävan går ut på att
neutralisera smärtan genom att njuta henne. Emellertid
äro dikterna äkta och sprungna ur en stor talang.
Språkliga inadvertenser och »för hastigt nedkastade tankar»
klandras.2 C. D. W. i Värt land vill icke förneka, att hr
1 I en osignerad rec. i Stockholms dagblad säges dock tvekande,
att »det bekantare namnet» av de två, vilkas samlingar bedömas i
en artikel, Levertin och Hj. Edgren, »torde vara» det förra.
2 Levertin är i ett brev mycket missmodig, särskilt med
anledning av denna kritik: »Du kan ej tro, vilken mängd intriger
och kabaler, som röra sig runt om en» . . . »Jag har inga överdrivna
tankar om mig själv och har i mina dagar läst och studerat så
mycket poesi, att jag till punkt och pricka kan säga, vad som är
lyckat och förfelat i det jag åstadkommer. Men det upprör mig
att se sådana . . . som själva varken hava inälvor eller känslor och
ingenting av rang kunna åstadkomma, söka nedsätta vad som dock
har tusen gånger mer (så fåfäng är jag, eller rättare sagt, så
frimodig är jag) av nerv och blod i sig än vad de prestera.» Han
känner emot sig »animositeten inom just en litterär klick av veder
sakare och avundsmän», och detta allt griper honom så mycket mer,
som »Nya dikter» äro hans »hjärtebarn, hela jag, mitt stora slag».
— Levertin överdriver säkert mycket starkt den »animositet», han
trodde sig spåra bakom reservationerna i någon enstaka anmälan,
och den »gränslösa nervositet», som han säger detta hava
åstadkommit, hade ingalunda tillräckliga skäl i dikternas mottagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
