Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påträngande minnena från denna korta lyckotid och
studierna, som så starkt absorberade allt hans intresse, läto
honom icke njuta av vistelsen såsom andra pläga. Men det
fanns ännu någonting, som gjorde honom missbelåten och
halv. Han har med stor uppriktighet tecknat det i
stäm-ningsskissen »En fransyska» i »Sista noveller». Om den
manliga figuren heter det där, att han kommit till Paris
»för att slita sig loss från ett bekymmer, som höll på att
växa honom över huvudet», men det lyckades icke. Den
gamla plågan »nådde hit i form av dagliga brev med
bokstäver, nyckfulla, oroliga och vankelmodiga som kvinnan
vilken skrivit dem och som höll riddaren i den unge
mannen fängslad med sin hjälplöshet och älskaren med sin
hetsande nervositet... Det var en sjukdom... att icke
kunna njuta av en öppnad skattkammare av skönhet, konst,
kvinnor, liv, för en liten blond varelses skull...»
Skissens fru Cornély, den äldre kvinna han träffar i
pensionen, hon som bjuder honom sin sympati och åt vilken
han förtror sig, för att efter deras avsked stanna i en
»melankolisk visshet om att hava tanklöst mistat något, som
aldrig återfås» och känna, »att något rikt och vackert, som
livet aldrig mer skulle räcka honom, oförstått närmat sig
honom och försvunnit» — denna »fransyska» var en
schweizisk dam, som han tidigare sammanträffat med i hennes
land och nu återsåg i Paris. Konstförståndig och förmögen
hade hon förbindelser i många kretsar och skaffade
Lever-tin tillträde till en del privatsamlingar, och hennes
högt-begåvade och intressanta personlighet gav honom ett
andligt utbyte, vilket han satte högre än alla flyktiga
förströelser livet i världsstaden kunde erbjuda och som för ett
ögonblick fördunklade de känslor, vilka höllo honom fången.
För övrigt arbetade han, sin vana trogen, ytterst flitigt,
både i Louvre, i arkivet och nationalbiblioteket, samt säg
många av de svensk-franska målarnas, särskilt Lafrensens
och Roslins tavlor, vilka befunno sig i enskild ägo. Så kom
han ock till Edmond de Goncourt, ett besök, som gav honom
uppslaget till en essay om denne av honom högt beundrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
