Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tisk, något pretiös finsmakarkonst vilar över allting i denna
alltigenom stilfulla bok.
Bland övriga recensioner skall endast nämnas en, av
Levertins kamrat från den Geijerstamska tiden Hellen
Lindgren, i den nyss nämnda tidningen Vildens första nummer.
Lindgren söker karaktärisera den egendomliga
sammansättningen av forskar- och artistegenskaper i Levertins
temperament. »Hos artistsjälen finns alltid något trånande och
på sitt sätt älskogskrankt, som lever i en kärlekens värld
av begär eller oupphinneliga drömmar... Levertin kan av
sitt konstnärslynne låta förleda sig till ett segt fasthållande
vid en känsloåsikt.» Denna envishet tillhör i allmänhet
kvinnorna, men ej mindre poeterna .. .Hos Levertin är
bildöverflödet orientaliskt rikt, och även annars ger hans
skildring ofta förnimmelsen av österland också när den har till
föremål det gustavianska Stockholm. Det finnes ett och annat
vidskepligt och barockt i hans definitioner. Två allmänna
anmärkningar måste göras: mot hans uppfattning av Bellman
såsom en i grunden religiös natur och mot hans
uppfattning av folkdikten i förhållande till konstdikten. Den långa
anmälan är dock i grunden sympatisk och erkännande.
Oscar Levertins rykte såsom essayist var genom denna
boks av kritiken konsakrerade framgång nu för alla tider
fastslagen. Det skulle blott stiga med framtida samlingar.1
Från början av 1897 må citeras ett par brev till
Heiden-stam, som då gjorde sin stora resa till Grekland, Turkiet,
Ryssland (Pultava) m. m. Det är fråga om litteratur: om det
första av styckena i »Karolinerna», som Heidenstam
publicerat i Ord och bild och som, enligt Levertin, alla tycka
är genialiskt: »jag finner den något osäker i
berättelsetonen,» säger han med sin vanliga uppriktighet; om hans
1 Denna höst, då Levertins första treårs-förordnande vid
Högskolan utgick, höll ett antal vänner och beundrare för honom en
fest på Grand hotel, vilket naturligtvis gav honom mycken glädje
och uppmuntran. Vad han i ett tal vid detta tillfälle sade om sina
studier och om litteraturforskningen i allmänhet, har inpräglat sig
djupt i de närvarandes hågkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
