Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är desamma, som högst prisa hans inledningskapitel
om »Naturens epos» och i denna essay — med rätta — tro
sig finna en hymn till det, som var Levertins egen religion.
Denna Lucretius-uppsats var den enda nya i samlingen.
Den hade skrivits under vistelsen i Paris i september. Men
tanken på den hade hos Levertin vaknat under en stjärnklar
augustinatt på Tidö, det gamla Oxenstjernska slottet, dit
han vallfärdat för att drömma sig in i sjuttonhundratalets
konst och liv.1
Vad den offentliga kritiken säger om ett verk som
»Diktare och drömmare» är ju självfallet ett mått på, huru
djupt det inträngde i tidens litterära medvetande, men dock
ingalunda ett exakt sådant. Böcker av detta slag kunna för
vida kretsar av enskilda ha en betydelse, vilken icke
uppenbarar sig i det yttre, kunna utströ en sådd, som långsamt
mognar, men som kan sprida sig vitt och skapa nya
bildningsvärden omkring sig. Jag har hört en av Sveriges
yngsta och mest uppmärksammade författare omtala, att
han och hans kamrater, som ännu knappast lämnat skolan,
då »Diktare och drömmare» kommo ut, tyckte sig se sin
andliga horisont vidgad på ett märkvärdigt sätt och,
inspirerade av vad de här läst, efteråt icke glömde att göra
bekantskap med Lucretius eller »Vita nuova», eller till och med
Huvsmans. Sådana vittnesbörd komma kanske i framtiden
att avgivas om mycket av vad Levertin i sina skrifter
lärt oss.
Till allt vad som sysselsatte Levertin under hösten 1898
och vi ha sett antydningar i tidigare brev, att även mycket
personliga förhållanden hörde dit — kom slutligen, att
de akademiska framtidsplanerna inträdde i ett nytt skede,
vars utveckling självfallet fyllde Levertin med intresse
och spänning. Redan föregående vår, då det tycktes yppa
sig tillfälle för honom att fästas vid endera av de två hög-
1 I ett brev säger han sig vara nöjd med denna uppsats —
»den har sina sturska ställen». — Han hade i samlingen ämnat
intaga en bit »Om fjäll», men det blev, till förmån för helheten,
icke av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
