Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltnog, nu måste steget tagas. Färden gick först till
Verona, Mantua och Panna. Ett minne från förstnämnda
stad är bevarat i dikten med dess namn, publicerad första
gången i Vinterbloss 1901, sedan i »Sista dikter».
Intrycken från de två övriga återfinnas i de två artiklar om
Correggio, vilka stodo i Svenska dagbladet den 11 och 12
juni och, karaktäristiskt nog, visa att Levertin begynte sina
studier i renässansens måleri från dess sista utlöpare, i
vars glädje och färgprakt och sinnlighet han är förtjust.
Men han har ingalunda gått likgiltig förbi varken Mantegna
i Mantuas Camera degli Sposi eller de andra målarna i
Gonzagernas och Esternas krets; hans karaktäristiker i
förbifarten visa hur grundligt och allvarligt han sett på
allt. Synbarligen är det också i Mantua, »staden vid de
säv-bevuxna träsken», han får idén till en egendomlig dikt,
»Salomes stad», vilken dock publicerades först i 1905 års
Svea och som senare skall meddelas.
Kort efter ankomsten till Florens skriver han till
Schuck: »Jag har haft ljuvligt, som du spådde, i det
härliga landet, som överträffade alla mina förväntningar, ehuru
jag ännu bara sett Verona, Mantua och Parma. Mantegnas
fresk roadp mig och rörde mig långt mer än Giulio
Romanos väl utrustade fauner, och Dom-glorian i Parma tog
mig alldeles. Jag kan ej neka mitt svärmeri för Correggio!
— Elär i Florens har jag varit i tre dar och är alldeles
överväldigad av all konst, men skall stanna en tre veckor!»
Längre fram heter det i ett brev till Heidenstam: »Jag
är tjusad och tagen av Florens. Michelangelo och
Signo-relli och... Botticellis båda mytologiska bilder (de
religiösa äro ledsamma) tillhöra ju det mest vidunderliga
man kan drömma sig. De gamla, gamla, Giotto, Masaccio,
förstår jag också bra — mindre Fra Angelico, utom en del
saker i San Marco, han är enformig och kanske en smula
för mycket ’glad läsare’ för mina villkor. Men i Uffiziernas
långa galleri finnes en ’bebådelsens ängel’ av Simone
Mar-tini, som jag gärna ville också skulle vara den, som
bebådade det sista, som kunde hända mig. — Själva staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
