Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagna historien om den helige kammakaren i Siena
utkastades troligen ocksä nu, ehuru den ej blev slutförd.
1 »Trädgårdsgången» träffas tydliga reflexer av hans egen
stämning under dessa tider, och i följande ord känna vi ju
sa väl igen hans melankoliska pessimism:
Det kommer sig väl därav, att jag är en obotlig fantast och
diktare och som alla sådana dårar hör till den olyckligaste arten av
alla varelser, halvgudarna, de som i lika delar äro danade av sky
och stoft, och lika outrotligt bära i blodet åtrån efter gudarnas
sollycka och all människans svaghet och trånad. Osaliga äro
halvgudarna från födseln. Daggen, som dryper ur deras fäder
gudarnas bägare, blir gråt, som förtär deras hjärtan, och när de
sträcka sig efter himmelen, fånga de dimbilder som försvinna lik
rök ur deras armar. De känna sig skapade till segrare och de
varda vart bländverks tokar. Likt barn förväxla de sina begär,
gripa stenar i stället för bröd och byta sig gift för honung. Så
åldras de för båren, plöja mark i fiendeland . . . och förbränna sin
ved för kölden.
Utan allt tvivel stär uppkomsten av dikten »I
Fiendeland» (i »Dikter» av 1901) i samband med denna tankegång
redan det nyss citerade analoga uttrycket tyder därpå,
och dikten är i själva verket från 1899.
Men den journalistiska plikten tvang även till annat
slags litterär alstring. Så falla inom denna månad de båda
artiklarna om Venedigs salong och vidare två artiklar om
»Konst- och vitterhetsakademier», med anledning av Klas
Fåhræus’ bok »Perpetuum immobile»,1 egentligen det
första Levertin i Svenska dagbladet skrev av polemisk art,
men dock vida mer än polemik en klar, ingående och
objektiv historisk utredning. På den säkerhet, varmed
han här, från ett sanatorium i fjällen, där ingen litteratur
finnes till hands, yttrar sig om t. ex. den franska
konstakademin, märkes väl, att han har sitt Lafrensen-material
i gott minne.
En recension över denna bok om Lafrensen fick han
mottaga just här i Schweiz. 1 den klandrades det
osamman-hängande i kompositionen, och Levertin berör saken i två
1 Sv. dagbl. den 30 juli och 2 aug. Nu i »För och mot».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
