Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Rokokonoveller» — de första berättelser Levertin
publicerade efter »Livets fiender» — mottogos av kritiken med
synnerligt starka lovord för den utomordentliga förmågan
att sätta sig in i en förgången tids anda och uttryckssätt,
den fina kulturen, »den underfundiga» skicklighet, varmed
författaren »innästlat sin egen ironi i den snirklade
sentimentaliteten».1 Dock framhålles överallt mest pastichen,
medan människoskildringen som sådan förbises. Blott ett
par anmälare, främst K. Warburg, ägna »Kalonyinos» en
större uppmärksamhet och betona dess egendomliga och
märkliga värde, utan att dock vidröra dess personliga
underlag. — Boken hade fått en stilenlig utstyrsel samt såldes
mycket väl.
Det är dock icke allt vad Levertin ger till julens
bokmarknad: hit hör ock den överlägsna essayn om
»Fredmans epistlar», vilken inledde Ljus’ upplaga av diktverket.
Under hösten och vintern pågick arbetet för tidningen
med stor regelbundenhet och omfattade närmast
anmälningar av nyare litteratur, mycket växlande till innehållet,
däribland historiska arbeten som Lamprechts teorier om
social historieskrivning och Helmolts på dem byggda
världshistoria. Historisk är ju också den redan nämnda
uppsatsen »Vid sekelskiftet», den 2 januari, som begynner med
en blick i fågelperspektiv över det bortdöende seklets
allmänna karaktär och sedan uppehåller sig vid de andliga
huvudströmningarna, romantiken, positivismen och
naturalismen samt de sista dagarnas symbolistiska och andra
tecken. Några subjektiva synpunkter få icke plats i denna
uppsats, där historikerns fjärrsyn siktar ut vad i de olika
strömningarna förts fram av tidsbetingelserna, vad som
berott på naturliga krav i mänskoanden, vilka tvungit sig
fram till uttryck, och vad som av värde blivit kvar för att
befrukta tankar och konstnärligt skapande i framtiden.
Endast den nya mystiken behandlas med överlägsenhet,
»symbolismen» dock med erkännande av namnets löften och
1 Tor Hedberg i Sv. dagbladet.
26. Levertin. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
