Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ju levat här flera vintrar, fått se ojämförligt mer än vad
andra hinna på så kort tid. Vi ha haft en ljuv, skön tid,
undvikit alla svenskar och bott långt ifrån hotellschaggen
i ett par rum på Via Babuino mitt emot Pincio. Just nu
ser jag de röda jesuiterna gå upp och bilda en röd
lokalfärg av flammande glans i Vår Herres solnedgång!
Min fru far hem till midsommar, och då gömmer jag mig
för världen å något berg i Schweiz för att söka skaka ur
mig poesi. Det är ett Damoklessvärd över resan. Den
förbaskade poesin! Utan den kunde man florera, men
den tär ande och hjärta ur en! — Minst ett tiotal lyriska
idéer drömmer jag om att giva form...» Till Heidenstam
skriver han ungefär samtidigt, tackande honom för
»Birgitta», vars senare del särskilt verkat starkt på honom:
»Naturligtvis är jag tjusad och gripen av Rom. Min
alltför korta månad har skakat om mig, så jag är helt
förbryllad. Det är också möjligt, att Paris intet alls kommer
att smaka efter detta. Men varför i den blott se
boulevardstaden? Den har ju sin klassicitet, och medeltiden
finns där kanske mer än i Rom. Dantes Italien lärde ju i
Paris, och den storheten märker man ännu i Notre Dame
och S: te Chapelle. Men detta är helt annat. Du kan tro,
jag söker lyss till Roms springkällor och lära mig tolka vad
de berätta. Den som kunde det, den som bara kunde!»
Om Rafael och Michelangelo säger han bl. a.: »Att
Segna-turans fresker höra hemma på samma planet som
Michel-angelos Sixtina vill jag ej erkänna. Det sista är
under-nas under. Jag har ej stigit in där en enda gång av de 6—7,
som jag tillbringat där, utan att vilja ropa till. Att du,
som älskar den filosofiska abstraktionens konst, ej håller
av detta, är mig ofattligt. Detta är väl den abstrakta
världshistoriens poesi, om något. Linjen mellan Gud Faders och
Abrahams hand är den räta linje, som förbinder evighetens
och timlighetens båda punkter, som ingen spekulativ
filosofisk sats kunnat det. Jag kan bara ej säga, hur stort jag
tycker det är... Ebba är fanatisk i sin Romareligion och
betraktar var anmärkning som crimen læsæ ...» Med fasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
