Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne författares på annat håll så omtyckta alstring.
Geijerstam tillbakavisade i ett långt svar, kallat »Ett
ord om konst och kritik», Levertins anmärkningar,
polemiserande särskilt mot dennes påstående, att han skulle
»direkt» tagit »Boken om lille bror» i försvar vilket
han i själva verket icke gjort insinuerande att
Lever-tin framställer sin klicks åsikter som de allena gällande
och att hans ståndpunkt för resten förändrat sig mycket
under tidernas lopp. Ett litet svar härpå åtföljde artikeln,
och därmed avstannade meningsutbytet; i Geijerstams
sinne kvarlämnade det en icke ringa bitterhet.1
Under denna höst utkommo några intressanta böcker,
såsom Söderbergs »Martin Bircks ungdom» och Selma
Lagerlöfs »Jerusalem», vilka båda Levertin anmälde, den
senare i två artiklar. Men terminens stora händelse var
naturligtvis dock Nobelprisets första utdelning, som skulle
ske den 10 december 1901. Rykten om kandidaterna
korsade varandra, men med allt större säkerhet hade det
förmälts, att franska akademins kandidat Sully Prudhomme,
den fine, klassiske, men till tankar och alstring föga
omfattande lyrikern, skulle bliva den lycklige. I litterära
kretsar utom akademin hade man främst tänkt på Tolstoj.
Ingen syntes heller bättre motsvara donators bestämmelse
om en märklig produktion i idealistisk riktning än den
gamle, ensamme kämpen, och man behövde ju blott tänka
på hans väldiga, krigets alla småaktiga
bevekelsegrun-der och alla ohyggliga fasor lika skoningslöst blottande
epopé för att finna, att detta enastående pris icke skulle
kunna invigas på ett värdigare sätt än genom att förlänas
åt honom. Det invändes visserligen, att han hade sin
verksamhet bakom sig; men Sully Prudhomme var icke
heller någon duvunge mera, och erfarenheten skulle efteråt
tillräckligt bestyrka, att ålderssynpunkten aldrig gjordes gäl-
1 En tidigare recension av Levertin, över Pelle Molins »Ada
lens poesi» och särskilt Geijerstams företal till denna bok, i Sv. D.
i slutet av 1897, hade väckt G:s gränslösa indignation, och i
ett brev till Tor Hedberg uttalade han sig då mycket skarpt om
Levertins hela kritiska verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
