Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dikter finner han »den sköna legenden Alexander under
solens och månens träd».
En annan välvillig recension av betydelse var L. H-s
(Ruben Bergs) i Aftonbladet. Även han framhöll starkt
vilka pärlor samlingen innehöll. Men han ställde sig
reserverad till den uttryckssättets förenkling och den
resolutare, friskare klarhet som här mer än förr lät sig
förnimma: den skall helt visst föra till nya lyriska värden
för Levertin, »men ännu har det endast halvt lyckats. Den
förändrade dräkten passar ej rätt för den gamla människan,
och för den nya människan är dräktförändringen inte
tillräckligt stor»... Detta sammanhänger med avsevärda
verstekniska brister — och så uppräknas en hel del prov på
bristande sanning i bilderna, ett hårt och tvunget sätt att
sammanfoga orden, långa, svårbegripliga elliptiska
ordföljder och dåliga rim. Levertin är för mycket betydande
som skald för att man icke med ledsnad skulle se dylika
brister, och han har själv formulerat så höga krav på den
konstnärliga behandlingen, att han borde föregå med
exempel. Dock, »ett nytt och värdefullt tillskott till hans redan
så imponerande rad av andligt betydande verk är hans
tredje diktsamling». — Till denna grupp av. recensioner
hörde också Warburgs i Handelstidningen, som gick skarpt
till rätta med dikternas metrik och »Stockholmsrimmen»,
fruktande att dessa brister, vilka vida uppvägdes av
förtjänsterna, skulle imiteras av lärjungarna. De nyare dikterna
visa emellertid en »glädjande enkelhet».
Från Levertins eget läger, så att säga, kom det starkaste
klandret -— av Edv. Alkman i Dagens nyheter. Betitlad
»Språk och dikt» gick hans artikel, delvis på ett raljerande
sätt, skarpt till rätta med satsbildningen i dikterna, men
nöjde sig icke därmed, utan försökte i ett andra avsnitt att
bevisa en »numera bortgången skalds» utsago, att Levertin
har ingen livsåskådning. Kritikern tyckte sig icke i dikterna
finna det han »framför allt söker efter i konsten som i
livet, nämligen en stark, sluten och medveten personlighet».
Dikterna fladdra för honom än hit och än dit, de »älska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
