Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stams, språkbehandling; denna artikel, kallad »Kriarättning,
kritik och diktkonst»,1 begynner med rätt personliga
antydningar, föranledda av »Dikters» mottagande, men går
sedan till principiella utredningar och uppvisar bjärt
fattigdomen i den åskådning av diktverket, som i en dylik kritik
gör sig gällande. Vidare är det en läng essay över
Multa-tuli, en över »en modern konstskriftställare», Berenson, en
artikel till Victor Hugos hundraårsminne — allt vittnesbörd
om mångsidig och grundlig litterär sysselsättning och
ingalunda om någon krafternas minskning.
Att en sådan dock förefanns, är visst. Och till den
sällade sig en motsvarande andlig depression, som sökte
bot i det forcerade arbetet, men ständigt dock gjorde sig
förnimbar. Den närdes av en stigande ensamhetskänsla,
som helt säkert till en stor del var berättigad. Det »kotteri»
i Svenska dagbladet, som alltjämt talades mycket om,
isynnerhet varje gång det gällde en kritik som de yngre funno
orättvis eller som alldeles uteblivit, det existerade knappast
mer. Heidenstam begynte draga sig tillbaka, hans
personliga förbindelser med Levertin blevo också efter denna tid
mindre täta, och så gick det småningom ock med de andra.
En ny generation diktare och novellister hade begynt
komma upp, med delvis nya strängar på sina instrument,
vilka de äldre icke troddes förstå, och ett kyligt
förhållande till dessa utmärkte det nu framträngande släktet.
Levertin hade genom sina »Dikter» i deras och många
andras tycke stigit flera trappsteg neråt från den höjd
han såsom »Legender och visors» och »Nya dikters» skald
intagit, och även därför lyssnade man icke mer med samma
spänning som förr till hans röst i de litterära rådslagen
även om ingen annan förmått ikläda sig den kritiska
auktoritetens hövdingemantel. Allt detta förnam Levertin ännu
starkare än det i själva verket gjorde sig gällande, och
många gånger talade han därom med missmod och bitterhet.
Sällan iklädde sig emellertid dessa strömningar itänke-
1 Nu i »För och mot».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
