Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid hemkomsten insjuknade Levertin i en häftig
mag-infektion, som dock snart gick över. Hans sinne,
uppfriskat av den långa utrikesresan, höll på att åter tryckas
ner; men den stora framgången med »Svenska gestalter»
kom och gav honom mod för en tid igen.
I sin tillågnan till Henrik Schtick såger Levertin, att
han velat att denna bok skulle varit »en lång och lärd
om ett helt lands eller åtminstone ett helt tidevarvs
litteratur». Bland hans stora vetenskapligt-litteraturhistoriska
planer hade i själva verket också ingått den att skriva
den svenska frihetstidens litteratur- eller kulturhistoria.
Men som vanligt bredde han redan vid materialets
insamlande ut sig över alla världens detaljer och kom aldrig
till den sammanfattande syntesen. Talrika samlingar och
anteckningar bland hans manuskript visa, hur intensivt han
härmed sysslat under vissa tider. Det, som utlöstes av
allt detta, blev de fyra första uppsatserna i »Svenska
gestalter», visserligen bland det yppersta han skrivit, men
icke det han från början drömt sig.
Redan i sitt nyårsbrev berättar han, att ehuru bland
Stockholmstidningarna endast Svenska dagbladet anmält
boken, hela upplagan (2,500 ex.) gått åt och en ny snart
skulle börja tryckas. I själva verket framträdde både
Aftonbladets, Vårt lands och Posttidningens recensioner först
i januari, men i god tid hade, jämte doc. J. Mortensen i
Svenska dagbladet, prof. Warburg i G. H. T. ägnat arbetet
en lång artikel, sakrik och ej på alla punkter instämmande
med författaren, men oförbehållsamt understrykande
förtjänsterna.1 Det är lärorikt att därmed jämföra C. D. W: s
gnatiga recension i Posttidningen, där »en del intressanta
saker» påpekas jämte »grundade anmärkningar» och en
polemisk ton är genomgående, allt ifrån gensagan mot
sammanställningen mellan Hedvig Charlotta Nordenflycht
samt Fredrika Bremer och Ellen Key och till bedömandet
av Selma Lagerlöf. C. D. W. »studsar» över att »Fred-
1 Även Stockholmsbladet och Socialdemokraten hade haft
erkännande artiklar om boken i november och december.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
