Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idéer, som ej bli färdiga. — Det är en underlig känsla av
likgiltighet för det yttre, som kommer på en här uppe
på fjället, en skön och solig likgiltighet1... Till julen
skall jag intet skönlitterärt ge ut, bara ’Galejan’ och en
memoarpublikation. Tills vidare skär jag pipor i vassen,
men en gång kanske det dock visar sig, att de gamla
gudarna leva.»
Blott en rads kommentar till ett av dessa citat.
Ellen Keys parallell med Wirsén gav Levertin anledning
till mycken munterhet också senare, men det var icke utan
att ej han i överdriften skönjde en bottensats av allvar,
som gjorde honom ont. Han kände, såsom redan ovan
antytts, att det hade öppnat sig en klyfta mellan honom
och de yngre, av vilka dock de flesta lärt så mycket av
honom själv; han trodde en tid, att det ögonblick
verkligen var kommet, då hans roll spelats ut och den nya
generationen styrde in på nya vägar. Men när han såg,
att dessa egentligen icke förde till några nya mål, att ingen
omskapelse skedde i diktens värld av dem, vilka han
närmast ansågs så litet förstå, lugnade han sig. Det dröjde
ej heller länge, innan han personligen fick erfara, att man
icke glömt vad han verkat.
Hösten i Stockholm ger åter näring åt den växande
melankolin. På flera veckor, skriver Levertin, har han ej
pratat ordentligt med någon människa. Han hinner ej
med mycket, »orkar ej gno som i gamla dagar». Åtskilligt
hade han dock redan hunnit tänka ut om Linné, ty han
föreslår till ämne för sina eventuella föreläsningar i
Helsingfors pä vintern Linné som diktare och tänkare samt
hans Nemesislära.
Av den litteratur, som utkommit till julen, sysselsätter
1 Man må med dessa yttranden jämföra Levertins fjälldikter
och särskilt den i festskriften till K. O. Bonniers 50-årsdag, sedan
i »Sista dikter» tryckta »Silvertistlarna», som är den känsligaste och
djupaste av dem alla. När den skrivits, kan jag ej med visshet säga,
men troligen 1905 om sommarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
