Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dern Svea. Jag har tidigare antydningsvis berört den ena,
»Salomes stad»: den tyckes mig nämligen icke kunna avse
annat än Mantua, »staden med de sävbevuxna träsken»,
vilken Levertin besökte 1899.1 Den har sålunda legat länge,
innan den gjorts färdig eller kommit till offentligheten.
Behandlingen av en ypperligt funnen idé är ojämn; en
o\ erarbetning, som skulle kunnat göra dikten gripande och
storslagen, har icke kommit den till del. Men den är i varje
händelse anmärkningsvärd, icke minst för de personliga
hänsyftningarna, och i vissa partier rik och grann. Den
andra dikten förtjänar också att uppväckas ur glömskan,
om även den krävt några retuscher för att verka riktigt hel.
Dikterna lyda:
Storstadspark.
Hur sommarstilla och hur solskensklart!
Ett ögonblick av dem, som ingen räknar,
ett glitterstänk, som med omärklig fart
i glömskans havsdjup faller och förbleknar.
Så enkelt allt, så vardagskänt och klart,
en sida som man utantill kan läsa,
och dock på samma gång så öfångbart
som främlingsliv på någon fjärran resa.
I stengatssorlets mitt cn fridens fläck,
en tyst idyll i strida storstadsbruset,
den slutna parken inom mossgrönt räck
halvsomnat under tunga middagsljuset.
Kastanjerna böjt samman stam och gren
som gamla par med åldersböjda kroppar,
och genom skuggan spred en dold fontän
sin andedräkt av svala vattendroppar.
På svartnad stenbänk sutto tysta män,
trött ritande med käpparna i sanden
om dar av kval och lust, som längesen
fått minnets rena aska över branden.
Stum var och en sitt ödes gåtskrift skrev
i tecken av dem själva ej förstådda,
och sommarvinden med sin sand fördrev
strax bikten av de slagna och försmådda.
1 Vilken särskild fresk han haft i minnet kan jag däremot
icke säga (Giulio Romanos i S. Andrea?).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
