- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
445

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En kvinna varken gammal eller ung
slöt just sin bok. Det var, som ljuset släcktes
och hon i mörkret kom, så tom och tung
blev hennes blick, då hon till livet väcktes.

Men mitt på gången rak och hög en man
stod väntande. På vad? På sång och meter?

På egna hjärtats lösningsord? Ty han
var blek som lyssnaren till hemligheter.

Så barn, som jublade och slogo volt
så hegima här som gatans smutsgrå sparvar,
med tunna kinder över trådnött kolt
och magra ben inunder kjol med skarvar.

Men anleten ha sådan stadsparks barn
med trolsk maskering under unga hjässor,
med drag av helgon, kurtisan och skarn,
av vaxgult bleka små legendprinsessor.

Befolkad så låg parken som en ö
av gåtfull ro i storstadsträngselns spänning,
och i dess dunkel hördes suset dö
som splittrad dyning domnar mot en bränning.

Salo mes stad.

I undrande och överraskad fröjd,

som över spadens funna bröllopssmycke

i spänd begrundan forskaren står böjd

inför uråldrig kärleks arvestycke,

jag sjönk i tankar tyst framför mitt fynd

i staden bland de sävbevuxna träsken.

En kvinnas leende, en kvinnas synd
jag funnit på den helt förstörda fresken
i Döparens halvvittrade kapell.

På blekgul grund, lik en förbrunnen himmel
med slocknad sol en trånfull sommarkväll,
längs korets mur jag såg ett bleknat vimmel,
ett spel av skepnader, men allt så sprött,
så glest och tunt som glömda drömmars tecken.
Kring höjda lansar händerna förblött.

Av sida purpursläp blott dröjde strecken.
Martyrens gloria och bödelns svärd,
prinsessans rodnad, riddarns vapenhyllning,
allt blivit samma väsenlösa värld
av skugglik saga och av svag förgyllning.

Ett enda anlete blott tiden spart
inunder pannring med opalblå kläppar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free