Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta förställning eller forvridning i fråga om de fakta han
studerar, är icke värd att hava sin plats i det stora
laboratoriet, till vilket ärligheten giver en inträdesrätt ännu mer
oundgänglig än skickligheten. Så uppfattade... kunna
vetenskaperna bilda ett stort fosterland över de skilda
nationaliteterna — ett stort fosterland, som intet krig
fläckar, ingen erövrare hotar, och där själarna finna den
tillflykt och endräkt, som Gudsstaden gav i forna dagar.»
Och ännu återkommer Levertin till norrmännens avslag.
Han anser förhållandena, även om nya former för
unionen eller separation måste komma i fråga, dock i
jämförelse med de nyss berörda så fredliga, och det, att icke
kunna resonera med yrkesbröder om gemensamma studier
och intressen, vilka vägar den unionella uppgörelsen än
tager, för en svensk vetenskapsman nästan ofattligt. Norges
historici hava låtit den nordiska vetenskapen gå miste om
ett vackert tillfälle att visa hur också den kan uppfylla all
vetenskaps mission »att mitt ibland fanatismens och
lidelsens röster tala upplysningens och det mänskliga
samförståndets välbehövliga språk».
Man hör: det är vetenskapsmannen och idealisten
som än så länge talar. Några veckor senare skulle
Lever-tin helt säkert icke, lika litet som någon annan i Sverige,
kunnat tänka sig möjligheten att svenskar och norrmän,
»vilka vägar den unionella uppgörelsen än tager», skulle
mötts i fredlig diskussion om vetenskap eller annat. Hans
egna uttalanden i brev och artiklar visa, att han, när
händelserna nått sin spets och fakta framställde sig i all sin
oförtydbara nakenhet, var alldeles för upprörd för att kunna
bibehålla den teoretiska ståndpunkten. Nu yppar han
egentligen första gången, huru stark hans svenska
nationalitetskänsla är. Det är naturligtvis klart, att den varma
kärlek, med vilken han omfattade svensk kultur i alla
former, gångna och nuvarande, ej varit möjlig om ej han
alskat sitt land; och så litet naturmänniska han var, ha
vi ju dock sett längtan till Sveriges sommar smyga sig över
honom mitt i all Italiens skönhet. Men allt detta hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
