- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Förra delen. Levnad /
462

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Snart kunde Levertin dock glömma allt detta och
överlämna sig helt åt glädjen att undfå diktarinspirationen, som
stark och ihållande fyllde honom under veckorna i
Murren. Icke en dag förgick utan poetiskt arbete.1 Men det
»sprängde» honom också, såsom han säger. När han i
slutet av augusti återvände till Stockholm, var han »ej
mer densamma»; led av nevralgiska smärtor, ständig
huvud-och ansiktsvärk och hjärntryck. Likafullt gjorde han
färdig den essay om Stockholmsnaturen i svensk dikt, vilken
åtföljde planschverket med prins Eugens bilder och nu
står i volymen »Svensk konst och svensk natur» i
Samlade skrifter. »Ämnet har legat för mig,» skriver han, »och
till nästa jul skall det bli en särskild omarbetad bok:
Stockholm i svensk konst och dikt.» Även en uppsats om
den franska klassicitetens estetik, dock troligen
iordningställd tidigare, publicerades nu i festskriften till Schiicks
50-årsdag, som Levertin för övrigt celebrerade med en
vacker artikel. Dock, nu höll han icke ut mer, utan flydde
för en månad till Saltsjöbaden för att söka bot. Men där
blev det endast värre, och innan den bestämda tiden gått, var
han åter i Stockholm och osäker om vad han skulle göra.

1 Då budet om Albert Edelfelts död nådde honom, skrev han
en dikt »In memoriam», som stod i Sv. D. den 27 augusti och
sedermera icke omtryckts, emedan dess sista strof rör sig kring motivet
att Edelfelt begravts i Borgå, Runebergs stad, vilket icke var fallet.
De två första stroferna må återkallas i minnet:

Lycklig den, som stegen ledde
ständigt uppåt, uppåt blott,
och när första skuggan bredde
sig på berget målet nått.

Lycklig den, som alltid kände
givarlyckans överflöd,
och som saknad aldrig brände
av försvagad skaparglöd.

Lycklig den, som kunnat skänka
ständigt fullt sin själ, sitt blod
utan någonsin att tänka
på sin källas återstod.

Han är som den blåa, rika
sommardagen, som var stund
med sin strålglans slösar lika
ända till sin dödssekund.
Givmild, öppen, vid och solig
levde du och gav du fritt,

och med ljuset blott förtrolig
gick du bort ur ljusets mitt.
Skimret, lusten, livet var du
svuren tydare och tolk.
Skönhetsglädjens fana bar du
för ett tungsint fattigt folk.
Konstens hemortsrätt du värjde
segerrikt för allt ditt land.
Bilder du till liv besvärjde
överallt med hänförd hand.

Du i världstorneret förde
Finlands färger långt ifrån,
men vart segertecknet hörde
glömde aldrig trofast son.

Högst du älskade din moder
vilkens glans din gärning gällt,
höga, klara konstnärsbroder,
ridderliga Edelfelt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/1/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free