Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på allvar vill »ge sina fåglar fria», så har skalden här
blott låtit poesin driva sin stämning ut i dess
hänsynslösa konsekvenser. Anmärkningen är skarpsinnig och har
ett visst berättigande, så till vida som Levertin för sin
personliga del naturligtvis icke någonsin kunnat försjunka i
det rent kontemplativa tillstånd, han prisar hos sin Salomo.
Men om kritikern avsåg möjligheten för, att efter denna
»utagerade fas» en ny skulle uppträda, då de forna
gudabilderna åter skulle resas och samma brinnande dyrkan
ägnas dem, så for han säkert vilse. En man om nagra
och fyratio år är visserligen icke i den ålder, att ej på hans
väg ännu mången gång lågor kunna tändas ånyo, vilka
han redan trott för alltid slocknade där han gått fram.
Men — jag har redan haft tillfälle att säga det förut
såsom livet nu tedde sig för Oscar Levertin och sådant
det, efter mycket att döma, verkligen hade gestaltat sig.
var det den vises liv, helt visst icke endast speglande
tingens gång i ytan av själens djupa brunn, men också
törstande att fylla denna med nytt innehåll, också formande
som förr. Dock, stoffet skulle icke mer givas av den egna
känslovärldens brytningar, utan det skulle tagas ur
historien om tankens strider och segrar, om snillets
utvecklingsgång, gestaltning och väsen, och bilderna, som fantasin
strävade att förkroppsliga i sanning och helhet, skulle bära
dragen av en Linné, en Tegnér, kanske en Swedenborg
och andra. I Levertins framtidsplaner var icke den
skönlitterära verksamheten helt och hållet utesluten: han tänkte
på några Stockholmsnoveller, till vilka en del iakttagelser
som han samlat skulle giva materialet. Men med dem
skulle i alla fall föresatsen att »spegla» endast nyanseras;
och, som sagt, ett nytt skede av subjektiv lyrisk alstring
hade utan tvivel för honom varit uteslutet.
Den unge man, som »smusslade in» den berömmande
anmälan i Vårt land den 16 december, tecknade sig M-z
K(rook) och kallade sin långa artikel försiktigtvis »en resumé
av Oscar Levertins nya dikt»; men han gav dock i början
och slutet några vackra komplimanger, vilka icke föllo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
