Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I juni hade han i tidningen avtryckt sin sista
offentliggjorda dikt, »Silvertistlarna». Under sommaren
till-kommo ännu två, båda av hans vackraste, båda omgivna
av en vemodig höststämning. Den ena var dikten »In
memoriam», riktad till V. von Heidenstam. Den ger ett
uttryck icke för någon brytning av vänskapen, men för ett
vemod över att vännerna av livet förts långt ifrån
varandra. själsligt och materiellt, utkämpande sina strider var
för sig och förenade under långa perioder blott genom
en brevväxling, där också ord kunde falla som
miss-förstodos. Levertin tänkte, troligen av någon sådan
särskild anledning, på de många åren, då fostbrödralaget
varit fullständigt, han mindes ett tidigare sammanträffande
just här i havsbandet, och han tyckte sig med bitterhet finna,
att hans varmaste känslor av trofast vänskap nu ströddes i
tomma luften. Men snart visar han själv i brev, att detta
varit ett övergående missmod, och han vänder, när åter en
stor sorg träffar honom, tillbaka till vännen och får av
honom det förstående han väntat. — Den andra dikten
är »Töcken» med sin djupa, liksom från fjärran ensamhet
och mörker ljudande klang och sitt aningsfulla: »Jag skall
dit blad som falla församla sig mot höst.»1
Sommaren hade ej nått sitt slut, innan Oscar Levertin
miste sin moder, som dog under ett besök i Karlskrona.
Till Heidenstam skriver han härom: »Det hjälper föga att
man säger, att så är världens gång. Det känns lika tungt
för det. Och om man också — vittnesbörd om åldern och
dess verkan böjer huvudet nu mer undergivet än dä
pappa rycktes ifrån mig, sitter saknaden och värker djupt
inne i inälvorna i alla fall.»
Detta sista brev till ungdomsvännen slutar med
följande ord: »Själv skall jag väl försöka att begynna med min
Linnébok, för vilken jag tagit tjänstledighet och gjort av
med alla mina styvrar. Ännu kännes huvud och hjärta
som tomma såll — men man har ju intet annat än att bita
1 Alla dessa i »Sista dikter». —• Från dessa tider äro ock
»Thomas» och »Alla dödas dag» i samma volym.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
