Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att striderna i den ensamme tänkarens cell kunna vara lika
upprivande, som någonsin de på handlingens stora
valplatser, att de vägar som tanken mellan fyra väggar
vandrar, kunna sträcka sig vidare än någon
världsomseg-lares färd. Icke ett ögonblick sviktade denna hans tro
på sådana andliga värdens betydelse för livet, och den
fick verkligen hos honom något av religion: men från
skönhetens kult gick han allt mer över till kunskapens
och sanningens, och den form han gav sin tillbedjan var
arbetet.
Också hans gränslösa arbetsiver uppenbarar sig redan
i ungdomen, först i en lidelsefull lust att läsa allt som blott
står att nås, sedan tidigt i begär att kritiskt analysera, och
den ökas ständigt med åren. Hemligheten i hans förmåga
att tillägna sig så ofantligt mycket och att omsätta det i
en sa rik alstring, vid sidan av det poetiska skapandet, ligger
naturligtvis innerst i den drivande kraft, som hans
hänförelse gav: qui amat non laborat, dessa Augustini
ord, som Levertin tillämpade på Viktor Rydberg, ha ju
så ofta med rätta tillämpats på honom själv. Men den
vilar även på andra, rent fysiologiska betingelser, och dessa
måste, tror jag, sökas i hans härstamning. Ty denna
hjärnans alltid spända vakenhet, liksom dess friska
beredvillighet och outtröttliga kraft att alstra, det är egenskaper som,
åtminstone i norden, mycket sällan utmärka andra
intellektuella arbetare än dem av hans ras. Dock, hos få har
kunskapstillägnelsen och bearbetningen blivit till den grad
en verklig passion, som hos Levertin. Det hörde helt visst
till dessa företeelser i hans existens vilka, trots sin
skenbara vardaglighet, förekommo honom såsom »comblen av
romantik» och vilka han räknade som faktorer i »det enda,
det är något bevänt med i livet, patos och sinnesrörelse»,
såsom han skriver i ett ungdomsbrev. Men även senare,
när detta emotionella betraktelsesätt lugnats, omfattade han
det intellektuella arbetet med sin kärleks flammande
hänförelse och höll det alltid närmast sina tankar. Vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
