Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han bevisar, att dessa två element lättare än mången vill
medge kunna ingå en fruktbar förening. Hans andes
»galliska» läggning (jag vet ieke huru mycket därav i» själva
verket var semitiskt) förnekar sig icke, lika litet som hans
intellektuella böjelse för det som är romanskt; men mot
den allt tätare bakgrund av nationella uppgifter, vilken han
småningom bygger för sina tankar och planer, te sig dessa
egenskaper blott såsom förträffliga hjälpmedel att klargöra
uppfattningen och skärpa analysen.
Ärlighet i liv och arbete, renhet i avsikter,
sanningssökande för sanningens skull — i dessa tecken stod hans
levnad, och det var förutsättningar, vilka från början
funnos i hans natur. »Det är icke en inhonett blodsdroppe
i dig», skrev en god vän en gång i ungdomen till honom,
och yttrandet förblev i sin vidsträcktaste tillämpning sant.
Aled all den ironiska kvickhet och överlägsenhet han kunde
bruka, var han trohjärtad på ett barns vis. Hans glädje
över småsaker kunde verka rörande och lyste ur hans
vinnande, tysta skratt. Hans väsen var oändligt försynt
och förfinat. En alldeles egen personlighets atmosfär omgav
honom, ej blott den, som genast låter oss förnimma en
ridderlig och god människas närvaro1: den främmandes
första intryck kunde förvandlas i rädsla att nalkas honom
och tala till honom, emedan han i allt syntes så skör
och känslig, liksom ett extrakt av andliga egenskaper, vilket
knappast tålte någon beröring och blott en viss utsökt luft.
Men detta kräset reserverade förgick i någon mån. Och
det tveksamma, undfallande, ödmjuka i hela hans sätt att
vara, som tidigare föll så i ögonen, kanske ej alldeles
fördelaktigt, hade till sist vikit för ett drag av manlig och
modig säkerhet, en följd av det stigande medvetandet
om hans uppgift och hans ställning.
Salomos resignerade lära om alltings fäfänglighet under
stjärnorna hade han sökt göra till sin: vilka uppgörelser
1 »Jag är ju en så särskild människa,» säger han i ett intimt
brev 1892, »redan av vad jag skriver kan man väl åtminstone se, att
jag icke är precis som de andra. Den som fäster sig vid mig, kan
icke glömma bort mig några veckor efteråt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
