Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satte. De prisbelönade sångerna »Från Dybböl» från samma
år stå, såsom tidigare nämnts (1: 73), under inflytande av
Drachmanns »Derovre fra Graensen», skildringar från den
dansk-tyska krigsskådeplatsen, i vilka turistintryck och
historiska hågkomster blandas upp med lyriska utgjutelser.
Redan Levertins inledningsdikt antyder en liknande
situation, som ramen hos Drachmann: en vandring på de
minnesrika valplatserna. Det något släpiga versmått, som
Levertin i flera av dikterna använt, har sin motsvarighet
i den hos Drachmann inflikade dikten »I Stillingen». Den
i samma dikt omtalade underliga figuren med »Briller för
Øjnene» och med »dinglende Gang» har säkert givit idén
till Levertins puckelryggige krigskorrespondent. I
Drachmanns skildring är en hel sida ägnad kvarnen vid Dybböl
såsom motsats mot det pråliga tyska monumentet, vilket
också får sin sida, och båda dessa motiv återfinnas hos
Levertin. Uppkomsten av Dybböldikterna har dock även
andra källor: Drachmanns »Den sidste Parade» i »Sange
ved Havet» och säkert också Snoilskys tre dikter: »Det
första regementet», »Sjöslaget vid Helgoland» och
»Storken». Däremot tror jag icke på något direkt inflytande från
den skandinavistiska diktning, som delvis väcktes av
dansktyska kriget 1848 och som har sina förnämsta
representanter i Orvar Odd, Nybom och Talis Qualis. Den
sistnämndes »Trumpetaren» har, trots ämnets likhet, föga att
göra med Levertins »Guldlock», som mer påminner om
Runeberg, men det är möjligt att hans »Vaticinium»
åtminstone givit Levertin påstöten till dennes slutdikt
»Augu-ratorium».
De »Polemiska sonetterna», från 1881 och delvis väl
tidigare, hava otvivelaktigt sitt namn från ett litet häfte
»Polemiska sonetter», vilket norrmannen Theodor Caspari
utgivit 1880 och som innehöll 92 sonetter, riktade mot
den moderna litteraturen, enkannerligen Ibsen. Det väckte,
såsom jag åtminstone själv minnes, rätt mycket intresse
(och indignation) bland de unga. Dessa sonetter rymma
reflexioner om konsten och poesin — i vilken mån de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
