Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Levertin hade naturligtvis varken tillfälle eller förmåga
att genom en fördjupning av den unge mannens psykologi
och förhållande till tidsrörelserna lyfta allt i ett högre plan.
Ett visst intresse har han återigen lyckats förläna
kvinnogestalten, särskilt i början, då hon ännu är provinsflickan,
underkastad växlande intryck av Stockholmslivet. Det
anmärktes med skäl, att över de erotiska skildringarna låg
någonting sensuellt: Kurt, den allvarlige, asketiske
ynglingen flammar upp i häftig och lågande längtan var gång
han tänker på Hedvig, och hon åter blir som den knoppande
världsdamen skildrad med en ganska stark färg av
medveten sinnlighet. Detta drag beror icke, såsom kritiken
framhöll, på inflytande från den franska novellistiken: vi
hava sett det redan förut, och nu som då springer det
nog ur författarens eget temperament. Sådant som denna
sats: »Ty han älskade så högt, utan måtta eller gräns, och
där han framåtlutad, obetydlig och ful vandrade sin väg,
medan julaftons muntra buller sorlar lustigt ikring honom,
brann hans hjärta i en stor, flammande glöd» — sådant
verkar personligt, det är Levertin själv, mycket mer än i
de sociala resonemangen. Därmed är icke dessas
uppriktighet betvivlad, tvärtom: helt säkert var Levertin djupt
övertygad om att hans hjälte verkligen trädde upp till
en hjältemodig kamp mot orättvisorna — men oss
övertygar han icke. Och all den stora apparat, han åter satt i
rörelse, med teckningar ur familje-, pensions-,
sällskaps-och det offentliga nöjeslivet i huvudstaden, vinter och
sommar, den är ju framförd med ett visst liv och icke utan
spridda goda iakttagelser, men den är tung i alla fall och
av föga originell uppfinning — man behöver t. ex. blott
läsa en kapitelinledning som den, då grosshandlaren och
hans fru konversera i sängkammaren om morgonen, för
att minnas »Röda rummet».
Dock, berättelsen är ingalunda Strindbergsk till sin
hållning, ej heller liknar den annat än i enskilda detaljer
(man kan peka på t. ex. Elster) övriga nordiska realisters
2. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
