Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämningsvärden som föddes av den. — Det är en annan
stilegendomlighet, som helt visst från Jacobsen smittat
Levertins ungdomsprosa: anhopningen av adjektiv,
bemödandet att genom en massa attribut förtydliga begreppet.
I Levertins ungdomsnoveller blir detta en ovana, som
verkar motsatsen mot det avsedda; han begagnar även
senare detta stilmedel i rikligt mått, men med ett nogare
iakttagande av ordens verkliga värde.1
Ett egendomligt avsnitt i Levertins ungdomsalstring
bilda ett antal lyriska dikter, vilka jag förmodar vara
skrivna 1S85 och närmast följande år. Jag har meddelat
talrika utdrag ur dessa till största delen förut otryckta
poem (I: 195 ff.). De giva ett mycket viktigt komplement
till hans ungdomsprosa, de visa, vilket starkt behov han
redan då erfor att ge sina innersta stämningar luft i lyrisk
form, och de bilda tillika en inledning till hans »Legender
och visor», vilken är betydelsefull för kännedomen av hans
utveckling som lyrisk diktare. 1 det första av de avtryckta
styckena kämpar hans håg för drömmeri med hans lust
för handling — två böjelser, som alltid skulle gå parallellt
i hans väsen och vilka han i lika mått förstod tillgodose;
i det andra ropar han efter livsnjutning, efter lyckans
»trolldryck», men finner allt omkring sig försjunket i dvala;
sedan infinner sig dödstanken för första gången i hans
dikt, dock ännu blott såsom främmande och ovälkommen,
därefter ställas kärleken och döden bredvid varandra,
sedan följer ångest och självplåga och slutligen bävar
han för tungsintheten, hans öga »blir sjukt av det gråa
och bleka», det vill »färger se uti purprad glöd —
och bland skimrande glitter och guld vill det leka». Man
ser, här är allt förberett, som sedermera möter oss i den
färdiga diktningen, här svävar redan allt det mörka ho-
1 I en av sina små noveller har Jacobsen t. ex. följande sats:
»Det lose, hvidgraa Støv, Bænkens rødlige, sløbte Sten, den huggede,
gulige, porøse Tuf, det mørke, slebne, vædeglinsende Porfyr og
saa den levende, lille, sølvsitrende Straale.» Levertin skulle säkert
här använt ännu flera participer, men sannolikt icke fått fram
motsatserna såsom Jacobsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
