Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon hållpunkt för en jämförelse mellan honom och
Le-vertin, bör den naturligtvis sökas här. »Komiska fantasier»
och andra av de »skämtsamma dikterna» kunde roa en
skolgosse, liksom ock angreppen pä fosforisterna kunde
tillfredsställa ett naturalist-ämne; men djupare intryck
förmådde endast stycken som de två ovan citerade alstra.
Dock, om här kan bli fråga om några intryck, ligga
de tillbaka i tiden; och om Levertins lyriska diktning nu
varit underkastad litterära inflytelser, så måste dessa hava
kommit från närmare håll. Det är visserligen intet tvivel
om, att ej stämningen i dessa dikter är känd: Levertin
skulle aldrig skrivit sådana stycken blott för övnings skull.
De reflektera, som jag tidigare sökt visa, brytningar i den
unge skaldens själsliv vid en viktig period i hans
utveckling, förklarliga både genom hans egna väsens anlag och
genom vad tidens läror påbjödo. Men i mycket synas
de dock även bära spår av rent litterär påverkan. Kan
denna än hava utgått från en summa av intryck från de
stora pessimisterna i världslyriken — vi veta ju, att
Le-vertin sedan länge kände till Byron, och säkert hade han
gjort sig förtrogen med både Leopardi och Alfred de Vigny
— så tror jag likväl, att också här den närmaste varit
Jacobsen.
Enskilda dikter av honom hade Levertin möjligen läst
förut; i alla fall utkommo 1886 »Digte og Udkast» med
den lyriska alstringen, som aldrig förut varit samlad.
Dessa stycken äro till antalet icke många, men vart och ett
bildar en hel stämningsvärld för sig, egendomlig icke mindre
genom sin starkt personliga poesi än genom formen, som
ofta är alldeles’ obunden av regelmässighetens tvång. Det
är otänkbart att icke Levertin genast läst dikterna och
gripits av dem: kort förut hade han ju i nekrologen avlagt
vittnesbördet om sin beundran, och i den postuma
samlingen måste han funnit stoff till att fastställa och
fullständiga sin bild av Jacobsen. Det finns bland Levertins
dikter från denna tid åtminstone en, som tyckes mig ha
sin motsvarighet i en av Jacobsens, huru stor än olikheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
