Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot eller flyter ihop med innehållet; där är som ram en
interiör med spel av ljus och skugga: Levertins
»Skymning», idyllen med barnen, över vilkas liv han skådar ett
mörkt ödes hot — och Jacobsens ljusare aftonbild »Navnløs»
med det tysta rummet och lampans sken. Den oerhört tunga
stämningen är densamma i Jacobsens dikt till tomheten 1 och
i Levertins hymn till tystnaden, mörkret och sömnen, »1
höga, barmhärtiga bröder tre — som natts och förintelses
kärlek födde». Att allt detta icke beror på tillfälligheter,
bevisas slutligen av att en senare Levertinsk dikt mycket
nära ansluter sig til! en av Jacobsen, varom framdeles mera.
Det oändliga avståndet mellan Jacobsens fantasiburna
visioner och Levertins visserligen starka, ofta våldsamt
uppriktiga, men alltför enformigt klagande utbrott har ovan
antytts: till det konstnärliga i djupare mening har in-
flytandet icke sträckt sig. Det har icke heller präglat denna
grupp av ungdomsdikter med någon enhetlig stilstämpel.
Där blanda sig många andra reminiscenser: där äro använda
sociala motiv, vilka kanske hava sina rötter hos Bååth eller
Snoilsky (den förre tycker man sig också någon gång känna
igen i formen), och där är åtskillig efterklang av gammal
romantik (såsom i Doppelgänger-motivet). Enheten skulle
möjligen finnas i det formella, såvitt man kan tala om
stil i fråga om dessa icke oskickligt behandlade, men
tröttsamt utdragna och ordrika strofer, vilkas diktion är
sammansatt av brokiga och liksom tillfälligt hopblandade
element. Emellertid har denna formgivning även den sitt
intresse för skaldens utvecklingshistoria. Man ser vad allt
han fått kasta av sig, innan han finner det första egna
poetiska uttryckssättet. Och av hela den ymniga
ungdomsformen behåller han ingenting annat än några enstaka
fraser och tonfall; när hans poetiska stil under ett senare
skede återgår till tyngre strofer och en mera invecklad
satsfogning, är detta någonting helt annat.
1 Detta styckes frändskap med grundtonen i Levertins hela
diktning har framhållits av Fr. Vetterlund, Skissblad om
poeter, s. 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
