Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författare, nästan alla dem, vilka då behärskade litteraturen
i Frankrike och i norden, hans och alla hans samtidas lärare,
Balzac, Flaubert, Zola, Bourget, Maupassant ibsen,
Björnson, Elster, Kielland — Jacobsen, Drachmann —
Tur-genjevv — dessutom mycket annat, från grekisk tragedi ända
fram till Geijerstam och Hedberg. Något verk av Strindberg
anmäler han icke, men nämner honom ofta i brev. Bland
tyskar berör han i förbigående med beundran Gottfried
Keller och K. E. Franzos, bland engelsmän Swinburne.
Hans första artikel gäller »Gengangere». 1 sitt djupa
allvar ger den måttet för Levertins sätt att fatta sitt kall.
Den är ingen granskning av diktverket som sådant, blott
en tolkning av dess innersta syftemål och dess betydelse
för tiden. Den visar, vilken genklang detta Ibsens första
grepp i en modern samhällsfråga väckte: för Levertin är
styckets uppförande »en stor offentlig bekännelseakt» av
alla som tänka lika: »intet drama har ännu», säger han,
»klarare sammanfattat vad den unga generationen tänker,
känner och tror på»; han skildrar, med samma värme som
en eugeniker i våra dagar, ärftlighetslagarnas innebörd och
krav och han frågar, »om någon uppenbarad eller
rationalistisk religiös åskådning kan lägga strängare och
rättfärdigare krav pä sina anhängare än denna lära om att på
individen vilar ansvaret för släktet». Likt Brandes i en
samtida artikel jämför han slutligen »Gengangere» med
den grekiska ödestragedin och anser det stå för högt för
att ett försvar mot angriparna av dess moral skulle löna
mödan. Artikeln bäres i själva verket av en stor moralisk
idealism, och hela dess omedelbara form harmonierar med
uppriktigheten i innehållets varma patos.
I början av denna artikel jämför Levertin — såsom
han tidigare gjort i ett brev — fru Alving med hjältinnan
i en roman av Balzac, »La femme å trente ans», något av
det »märkligaste han läst», och som givit honom »klaven»
till Ibsens stycke. Detta omdöme visar återigen, vilken vikt
han fäster vid det psykologiska innehållet. Ty det som
fängslat honom, är fru cFAiglemonts »lidanden och v i 11
-3. — Levertin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
