- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
50

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Life» erbjuder väl icke några närmare beröringspunkter
med Levertins erotiska poesi, men andan är dock densamma,
den oerhörda känslointensiteten, dyrkan av kärleken nära
nog för dess egen skull, dess upphöjelse till en helig
livs-makt. Det har sagts, för att ännu nämna en parallell, att
Rossetti givit den engelska lyriken tonfall av välljud, vilka
ingen framkallat förr och vilka knappast kunna efterliknas,
och de exempel man anför, påminna om några strofdelar
hos Levertin av en lika fulländat melodisk och graciös
skönhet.

Av Morris kan jag icke finna att Levertin lärt
någonting särskilt. Men däremot finnes i Swinburnes första
»Poems and Ballads» mycket, som inbjuder till jämförelse
med Levertins lyrik: det lärda och historiska elementet,
skildringen av målningar, som hos Rossetti, beskrivning
av personligheter, särskilt ur medeltidsdiktning, anslutning
till denna, förkärleken för gammalfransk balladdikt (Villon),
vidare — och detta är viktigast — den ständigt
återkommande motsättningen mellan döden och den starka erotiska
känslan, den allegoriska framställningen av lyckan, kärleken
och döden, den djupa pessimismen, och slutligen det
luftigt måleriska i skildringen av kvinnoskepnaden, formens
mjuka sångbarhet, de ofta alltför tätt hopade adjektiven
och övriga epiteten. Huru måtte icke Levertin känt
samtonande strängar klinga, när han läst en dikt som »The
Garden of Proserpine»: trädgården, där den får tillflykt
och ro, som är trött på tårar och skratt, på timmar och
dagar, och likgiltig för allt som skall komma utom sömnen,
den eviga sömnen:

I am tired of tears and laughter,

And men that laugh and weep,

Of what may come hereafter
For men that sow to reap:

I am weary of days and hours,

Blown buds of barren flowers,

Desires and dreams and powers
And everything but sleep.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free