Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Levertins »Monika» är samma motiv använt, ehuru
omramat på ett alldeles originellt sätt, och samma
tröstlösa stämning av trötthet påträffas ju i flera andra dikter.
1 Swinburnes »Dolores» kan man citera flera strofer, vilka
tyckas stämda så, att de kunde passa in i någon Levertinsk
dikt, men mest synes mig hans »I nöd» med sin ångestfulla
anropan av Maria påminna om den engelske skaldens
förtvivlade apostrofering av »our lady of pain». — Huru
nära Levertins uttryckssätt ofta kommer Swinburnes,
framgår kanske bäst om man citerar någon av Sigrid
Elmblads förträffliga svenska översättningar, såsom t. ex.:
Låt oss mot havet gå, som stormar kallt,
med skum och sand att blandas med vår smärta
ty sorgens tår likt havets våg är salt,
och djupet är en grav liksom ett hjärta,
där uti döda spillror vilar allt.
Liknelsen i tredje versen skulle Levertin väl knappast
ha skrivit, men det kan ej nekas, att här i alla fall är något
besläktat i tonfallet. — Annars finnas naturligtvis mellan
dem båda stora olikheter vid sidan av överensstämmelserna.
Swinburnes i häftighet oc’h rskärpa otroligt
uppfinningsrika straffdikter mot kvinnorna skulle Levertin aldrig kunnat
efterbilda, hans lärda konster med rytmer och rim
försmådde han, i de aldrig slutande, inventiösa men
tröttsamma beskrivningarna — just på kvinnors inre och yttre
— uppnår väl ingen Swinburne liksom över huvud ej i
hans emellanåt så ordrika vidlyftighet. Det engelska
ballad-skemat, som Swinburne så ofta använder, har Levertin
alldeles icke upptagit: hans balladton är den lärda franska,
och söker han någon enstaka gång en folkviston, så blir
den nordisk, eller närmar den sig en sextonde århundradets
fransk visdiktare som Ronsard.
Levertin säger i ett brev, att han med stor möda läst
Matthew Arnold och Robert Browning. Jag kan ej finna,
att den senare lärt honom någonting. Ej heller av den
förres diktning kan jag upptäcka några omedelbara spår.
Likväl finnas där många besläktade toner man må blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
