Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som låg väl för hans lynne, men också en större åskådlighet.
Allt detta hade realiserats i praerafaeliternas diktning: hos
dem alla konstatera vi ett starkt inflytande av målarkonst
på diktkonst, en tendens att kläda figurer och stämningai
i medeltida former, en böjelse för den mystik som
katolicismen tyckes dem, visserligen med konstnärliga medel,
mana fram, en strävan efter musikaliskt suggererande
välljud i versen, men också efter en utvald, stundom till
det preciösa gränsande diktion, där biståndet av
romantikens gamla praktmedel, färger, metaller, solnedgångai
m. m. icke försmås och vilken trots sin kräsenhet är
utomordentligt rik på stämning. Härtill kommer, i synnerhet
hos Swinburne, en mycket stark känslointensitet. Och allt
detta återfinnes i Levertins lyrik, vars sålunda
sammanfattade kännemärken icke låta den identifieras med
någonting föregående i svensk diktning.
Därmed är naturligtvis ingalunda sagt, att Levertins
romantik på svenska skulle varit möjlig utan den svenska
nyromantiken vid århundradets början. Det är något, som
man har mycket svårt att avgöra. I intet fall är denna
nittitalsromantik, åtminstone sådan den uppträder hos
Levertin, någon direkt fortsättning på den gamla, såsom
den t. ex. är hos Wirsén. I en vacker uppsats om
»naturalistisk romantik» har Fredrik Vetterlund klargjort, vari den
djupa väsensolikheten i fråga om själva idéerna ligger.
Det kan bli en tacksam uppgift att anställa en noggrann
undersökning rörande överensstämmelser och åtskillnader
i hela den poetiska tekniken. Man vore frestad att också
på den tillämpa Vetterlunds uttryck: ty trots att bilder
och färg äro helt andra än naturalismens, så för dock
denna romantik allting mycket närmare till oss, gör det
levande och verkligt, blodfullt och innerligt på helt annat
sätt än den gamla romantikens teknik, vilken klädde sina
känslors föremål i eteriska hamnar och helst spann ut
tråden, som förenade två väsen, så lång och tunn som
möjligt. Levertins vers saknar helt och hållet det barnsliga
i tonfallet, det lätta, ljusa, liksom bara utandade i ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
