- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
63

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är nattens stämmor, som sorla om sol
över slumrande, dimblå riken,
där luften står tung utav nattviol
och i mollton skälver musiken.

Man kan följa en mycket medveten, men likafullt nu
helt annorlunda än i de tidigare dikterna frigjord strävan
efter den konstnärliga effekten: jag hänvisar till senare
hälften av den ovan citerade första strofen, hur där, i
andra raden, med en utmärkt beräkning de trefotade
takt-delarna i versens mitt äro ersatta av tvåfotade på det att
den dröjande rytmen skall måla borgens fästningslika lugn;
hur illusoriskt sker det icke? Och ypperlig är i de två
sista raderna verkan av de hopade u-ljuden, i synnerhet
när man till jämförelse tar upp slutstrofens skildring av
sömnens prinsessa med variationerna på i-vokalen, symbol
av den dödsisande kylan:

Hennes hy är vit och vit hennes dräkt
som en frostnatts kristalliska imma.

Den slumrar, som kysst hennes andedräkt,
till tidernas yttersta timma.

Denna dikt går ju tillbaka till den i mångfaldiga former
av poesin behandlade sagan om prinsessan i det sovande
slottet, vilken den dock ger en självständig tydning. Men
närmast har Levertin säkert fått uppslaget från Jacobsens
dikt »Ønskerne». Den första strofen erbjuder en mycket
stor likhet:

Saa sikker du stander, du mørkladne Borg
Med Volde og Gravene brede,

Med Broen optrukken og Porte tilstængt,

Ja sikker som Fjeldørnens Rede. 1

1 denna borg sover Signelil, och till henne tränger sig
ett brokigt tåg av gestalter, en böjer sig över den snövita
pannan, en leker med de vita fingrarna, en slingrar sin
arm om den snövita halsen o. s. v. Det är således blott
uppslaget och sedan situationen, som överensstämma,
ävensom — det är visserligen icke det minsta — rytmen ;
rim-flätningen och strofbyggnaden äro andra, och Jacobsens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free