- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
64

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dikt, ädelt stilren och av en sval, stilla skönhet, har icke
den Levertinska versens prakt.

Till denna grupp höra slutligen två dikter, vilka
Le-vertin icke upptagit i samlingen, nämligen »Skymning» från
hösten 1SS0 och »Diana från Ephesos», utkastad redan
1SS7 men utarbetad sommaren 188Q.1 Den förra har några
vackra och kända rader (t. ex.: »Det timman är, som bjuder
sorgens vin — ur sina bräddade och bittra skålar,» samt
hela första strofens mycket målande bild av höstaftonen),
men den ängslade stämningen är i slutet svagt återgiven,
och det finnes några otympliga fraser av det slag vi känna
från dessa ungdomsdikter. Den andra börjar med en
likadan realistisk skynlningsbild, men från Paris, och för
skalden stiger ur vimlet bilden av Diana från Efesus, »all
mystisk älskogs höga härskarinna», som går längs
bule-varden med månens skära i sitt diadem, månens glitter
i sin blick »och månens trolska glans kring mantelbrämet»
och drager med sig skaror av män, vilka småningom
förvandlas till ett dödståg av skelett, bärande »mot okänd
ort sin värld av åtrå». Denna bild är icke originell, den
har visst använts både om Paris och andra nöjets
offerplatser. Men om ock fantasin är litet tunn, verkar synen
dock skådad och en strof som denna har, redan materiellt,
en viss suggestiv kraft:

Så såg jag skaran hemsk och underbar
mot okänd ort sin värld av åtrå bära,
men över böjda kranier sken klar
en blåvit månglans från Dianas skära,
och än flöt ljuv, som honungen i höst,
en nardusdoft från hennes hundra bröst.

Versen är för det allra mesta oklanderlig, och här
och där finner man rader, vilkas fall man ej förnummit
förr, klang av strängar från Levertins ännu oprövade
erotiska lyra: »Ur hennes våld ej någon kommit loss — som
en gång blott har famnat vilt en kvinna. — Var droppe

1 Båda stå i »Sista dikter»; den förra hade naturligtvis bort
föras under den första rubriken »Ungdomsdikter».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free