- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
66

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt bälte av midsommardrömmar», eller sökta: »rosor...
som glöda likt vinstänk på bröllopstilja».

Den första vistelsen i Davos 1889—90, som blev
avgörande för Levertins litterära ståndpunkt, är emellertid
ieke rikare på alster, än att han under den skriver fyra
av dikterna i »Legender och visor». En av dem står
»Systrar» mycket nära: »Kung Liv och drottning Död»,
men skillnaden är dock stor och betecknande. Här har
Levertin arbetat sig fram till ett versmått av större
enkelhet än han någonsin förut begagnat; det är icke utan
att det påminner om folkballaden, och då man tänker på
den samtidiga »nyårsvisan», förefaller det som om Levertin
av någon yttre anledning länkat sin uppmärksamhet på
folkvisdiktningen, också den en form av den »romantik»,
som nu fått hela hans sympati och varom han talar i brev
från just denna tid. Dikten är både fastare i greppet och
graciösare i formen än »Systrar», och den jämförande
beskrivningen av de båda gestalterna är enklare och
åskådligare. Man fäster sig vid den nya uppfattningen av döden:
icke mer den blida modern som bringar lyckliga drömmar,
ej heller den svala, överjordiska systern; visst bär hon
sorgens slöja »kring pannans marmorvita hud»,

men munnen lyser röd som blod
i dystert, vilt begär,
och högt i dunkla lockars flod
hon aftonstjärnan bär,

och hon tröstar icke, hon spelar lystet tärning med kung
Liv om människoödena, där de mötas under en timme »i
aftonrodnans gyllne slott — vid solnedgångens glöd». Det
är också i konceptionen någonting av folklig romantik, som
icke har rum för ett tankeperspektiv, sådant som »Systrar»
öppnat, om också tärningsspelet vill antyda slumpens del
i människornas lott. — På ett annat slag av inspiration
beror »Mellan skyar och berg», från samma tid. Det är
ständigt dödstanken, som ligger i hågen, men synen av
alperna, blandad med känslan att döden är hemma i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free