Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan på hösten har Levertin emellertid skrivit »En
gammal nyårsvisa», med skäl ställd närmast efter prologen
i hans bok och en av dess yppersta dikter. Det är svårt
att säga, huru han kommit på motivet — kanske något
barndomsminne, som vaknat i ensamheten och som han
förbundit med sina sorgmodiga reflexioner över livet till
en allegori över Staffan stalledrängs fem hästar, vilken
slutar med sorgen och döden. Denna allegori är genialiskt
funnen och genomförd inom den av folkvisan givna enkla,
med fullständig stilrenhet och rytmisk säkerhet fasthållna
formen. Hur förträffligt motsvarar icke karaktäristiken av
de olika »fålarna» det som de symbolisera: kärlekens unga
hingst, grann som en sol med sitt seltyg av blomster,
lyckans ståtliga, guldsmidda sto, nödens haltande gula
black, sorgens svarta fåle med huvudet böjt mot marken
och sist dödens isgrå skimmel, vars hovslag ljuda som
»mull mot kistelock». 1 och med denna dikt har Levertin
ännu bestämdare än i »Kung Liv och drottning Död» tagit
ett steg in på ett för honom nytt formområde, där han lär
sig rytmisk precision och knapphet i uttrycket, allt medan
han till detsamma medför sitt redan så starkt personliga
diktspråks musikaliska och metaforiska rikedom.
Emellertid blir det nästa sagomotiv han använder ett
litterärt, och formen får därav sin prägel. »Florez och
Blanzeflor» har en konstfull strof på sex rader med ett
rim för var sin udda och jämna versgrupp och det
»parlando» i rytmen, för vilket Levertin under dessa år — och
för resten även senare — hyser en så stor förkärlek. Av
den medeltida sagan har han stoffligt upptagit så gott som
ingenting: det är namnen, som gett honom suggestionen,
men hela historien hade kunnat berättas om vem som helst.
Och dock vilar en väsentlig del av den förtjusande poesi
vari denna livsbild är inhöljd som i ett skimrande flor, på
namnen : ur detta »blommas och vitblommas kärlek» växer
det fram vårdofter och äppelblommornas snöfall kring
kungabarnens lek och sommarens fägring kring deras
bröllopsfest, liksom hela den avlägsna romantik namnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
