Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»provinsens ros», landsbyflickan, och balens gula ros, »som
mjältsjukt ler i högtidsståt» det än mer, och denna
sistnämndas förmåga att »fånga livets lust i branden av
gemensam smärta» övertygar icke. Det lidelsefulla och det
katolska i början går illa ihop med fortsättningens rokoko,
och Levertins symboliseringslust har fört honom för långt.
Ett steg till på detta plan leder oss emellertid från dröm till
verklighet, sådan denna, visserligen skyggt och lätt, men
dock påtagligt, är berörd i »Skrivarens visor», uppstämda
under inverkan av ett flyktigt tycke, som gjort sinnet ljusare,
men sedan dock åter fyllt det med ängslan och ånger. Den
första av dessa fyra dikter är en förtjusande bildfantasi,
också den — man ser hur väl Levertin trivs med sådana,
och när han icke har en verklig bild att hålla sig till,
skapar han en. Den medeltida skrivaren sitter böjd över
sitt pergament och textar i guldskrift Ginevras och
Lan-celots >saga och suckar för den, som skall hava manuskriptet:
runt om honom sjunger majsolen och kvittra sparvarna
och alla hjärtan äro fulla av vårens och kärlekens smekning,
men honom ensam har våren icke givit »en skärv av sitt
hopps och sin kärleks råga». Den idylliska tonen är
alltför lätt och förnimmelsen av omgivningens lycka alltför
glad för att man skall tro på att skrivarens egen melankoli
är så hopplös. Därpå kväder han en nätt visa om sina
önskningar; han vill ej mer än ett ögonblick få »igenom dina
drömmar gå — som klang, som vin, som kryddors ånga»;
så vill han alltså att hon skall förnimma hans kärlek, som
musik, som rus, som stark doft — är det ej betecknande
för denne skrivare! Sedan kommer ruelsen över honom,
och i en dikt, full av böljande melodi och vackert sagda
ord med någonting av biblisk ton (»syndens påle i min
kropp») mäter han hennes oskuld mot sin egen synd. Nu
har Levertin fått fullt välde över dessa jambiska strofer
om åtta korta rader, vilka han efteråt med så stor
förkärlek och så ypperligt gehör använder. Hör dessa två
ur diktens mitt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
