Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I »Kristi stridsmän» har Levertin använt ett nytt
versmått, fyrfotade trokéer, vilka införa en mer talande eller
beskrivande än sjungande ton, men kanske i än högre
mått än de föregående bevara naiviteten. Denna har fått
ett mycket verkningsfullt uttryck i skildringen av djävulen,
som sitter vid domens korsväg »på sin tron av glöd»,
medan »eldtungsbaldakinens glitter — lyser ludna
kroppen röd».
Dessa Kristi stridsmän, vilkas pansar är smitt av
kärleken, vilkas lansar tillförsikten har slipat och vilkas svärd
ödmjukheten stuckit i skidan, där de rida mot
»söndags-stadens vallar... där förklarad vesper skallar — över gyllne
gavelhus», förefalla mig att vara inspirerade av bröderna
van Eycks stora triptyk i Berlin, vilken Levertin mycket
beundrade. Djävulsfantasin har han naturligtvis fått från
någon primitivare medeltida målning, och så förenat båda
motiven. Också den heliga Cecilia i »En gammal
pingstvisa» stammar uppenbart från van Eyck. Men vad de
övriga bildtavlorna beträffar, så äro de (med undantag
naturligtvis av »Qudule») icke givna efter några verkliga
original, utan efter föreställda. Huru mycket av samma
slags realism än 13—1400-talets konst inlade i skildringen
av interiören med Maria och Josef (man tänke på Meister
Bertrams Buxtehuderaltare, där Josef tar sig en klunk
eller franska bilder med Josef bärande vatten och ved1)
så skall man dock ha svårt att för »Jul» i måleriet finna
en motsvarighet, där scenen i krubban anges såsom en
vision, framställande sig för torpets folk. Och likaså känner
jag icke en variant av Nativitémotivet, där Josef, såsom
i Levertins »Den heliga familjen», skulle ertappas inslumrad
vid hyvelbänken på grund av att han »prövat nybryggd
humles saft» ur ölstånkan, som nu är tom i hans hand.
Det är alltså en helt egendomlig process, som försiggår
i skaldens fantasi: ur bildelement, vid vilka i hans minne
äro förbundna vissa stämningar, sammanställer han nya
1 Måle, L’art religieux de la fin du moyen åge en France,
s. 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
