Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket mer åskådligt han gör detta, huru mycket starkare
färgeffekter han får fram och vilken helt annan glöd över
landskapet. Eller hans sätt att framföra sina figurer: jag
tänker på hans »Ahasverus» och på Rydbergs ovan därmed
jämförda dikt — hur ger icke Levertin i början
omsorgsfullt och vackert hela miljön, torpet med dess trädgård,
och hur lever icke i slutet scenen, då torparen leder den
gamle till stugan, medan dennes huvud faller mot hans
skuldra; fåfängt söker man hos Rydberg något liknande,
hur mycken nutidsverklighet där än, t. ex. i skildringen
av stadens liv, kan finnas. Eller Levertins bilder; bland
många rent romantiska metaforer och personifikationer
möter man en realism sådan som denna i »Shylock»: »Som
när mot kvällen på en dunkel teg — en plogbili slår mot
sten vid dikesrenen» — och man förvånar sig över denna
hörselskärpa för fältets sysselsättningar. Så är Levertins
romantik i »Legender och visor» helt insprängd med
levande verklighetselement. Men dessa framträda aldrig i
sin nakenhet, slungas aldrig ut för att verkningsfullt
kontrastera mot det andra elementet, såsom hos Heidenstam,
de avslipas, omgivas med samma skära färger som det
övriga och glida in i den allmänna stämningen. De störa
den icke, de ge den tvärtom ett fylligare innehåll och en
starkare konsistens.
De språkliga medel, varigenom Levertin uppnår sin
koloristiska verkan, bestå framför allt i bruket av ord,
som själva innehålla föreställningar om färger och glans,
i att hopa dem vid varandra som attribut (både adjektiviska
och substantiviska) och att i bilder bruka dem som
förtydligande. Mättade av färgbeskrivning äro strofer som denna
i »Drömda städer»:
Det var en gyllene solnedgångsstad
vid en blånande bukt av en insjös spegel,
med gula hus i en glimmand e rad
och båtar vid bryggan med blekröda segel.
En kvällstrött klocka sin aftonbön bad
i ett spetsigt klocktorn av rostfärgat tegel.
Själv gudsmoderbilden i kyrkans arkad
fick kvällens ljusa och lyckliga prägel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
