Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömmar som material och sånger som resultat, och dock,
hur stämningsmättad och tillika åskådlig är icke denna bild!
Det har sagts, att före Levertin knappast någon svensk
diktare gjort ett lika ymnigt bruk av allitterationen: man
har härvid kanske glömt Z. Topelius. Frestelsen att
överdriva detta medel är stor, men det synes mig, som om
Levertin ginge fri en sådan anklagelse. Stundom, när han
kunnat allitterera, har han t. o. m. undvikit det såsom i
»nyårsvisan», där man i första raden väntade »fålar fem»
i stället för hästar. Huru lyckligt han ställer allitterationen
i olika syftens tjänst, ser man, om man jämför »Sömnens
slott», där den utomordentligt befordrar den lyriska farten,
och »Kristi stridsmän», där den understöder versmåttet i
att markera det tunga och allvarliga. »Monika, moder»
är en beräknad effekt men ingalunda alltför märkbar —
kanske namnet, som naturligtvis härstammar från Levertins
sysselsättning med Augustinus, valts med hänsyn därtill.
— Levertins rimflätning har ingenting att göra med tidigare
romantiska konststycken i detta avseende, men den är rikare
på sammanställningar än de allra flesta föregångares, och
den har överträffats blott av några samtida eller yngre
svenska skalders (Heidenstam, Fröding, Karlfeldt) visserligen
från vidsträcktare områden hämtade rimkonst. Jag har
påpekat några dikter med genomgående rim i stroferna —
mest tre, i en dikt fyra — men jag vill tillägga, att han
också här förträffligt förstår att avpassa dem efter
ändamålet: i »Maj» understryka dessa rim det tunga och
enformiga i innehållet, i »En gammal vårvisa» ge de ett
tillskott till det naivt folkliga i tonen och göra rytmen liksom
genomskinligare. Gärna användas i strof- eller diktsluten
upprepningar; det är från den folkliga balladen de komma,
men så konstfullt som de använts t. ex. i »Gudule», bära
de fullkomligt diktarens egen prägel.
Mot språket i »Legender och visor» gjordes
emellertid många invändningar. Det är väl överflödigt att hänvisa
till vissa bekanta försök att på svensk diktnings tungomål
anlägga kriarättarens mått, och även mindre pedantiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
