- Project Runeberg -  Oscar Levertin. En minnesteckning / Senare delen. Författarskap /
92

(1914) [MARC] Author: Werner Söderhjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

granskare måste åt poeten inrymma en vid frihet. Men
lika visst år det, att några Levertinska förseelser verkligen
åro språksynder, alldenstund de ej blott helt och hållet strida
mot vedertaget bruk, utan också föranleda dunkelhet eller
missförstånd och därför aldrig kunna räknas till det
berättigade poetiska nyskapandet. Hans öra, som låter honom
finna så smekande harmonier, är honom icke alltid troget
när det gäller grammatikaliska ting. Sålunda har han tidigt
föreställt sig, att »som» är en fullgiltig förkortning för »som
om», och denna synkop använder han flera gånger. En
annan möter i den allra första dikten »men du ballad, vars
skära solskensvingar — ej stoftets bojor tryckt — men
längre når än kända himmelsstrecken», där i den sista satsen
relativet ej kan undertryckas. Sist må citeras »gam och
gladas följeskap», »dröm och dikters groningstider», varest
för välljudets skull genitivändelsen felaktigt utelämnats från
de första substantiven. — Jag skall icke uttala mig om
de så mycket häcklade »Stockholmsrimmen»; kanske äro
de nu redan förlåtna.

Jag har upptagit dessa stilistiska enskildheter för att
göra en — visserligen ofullständig — antydan om de
konstnärliga medel, med vilka Levertin färgar sin stil och med
vilkas tillhjälp han vill verka. Om sådana tekniska detaljer
visa, inom vilken föreställningskrets skaldens tankegång
rört sig — »ty vers är ord, och ord är tankens skugga» —
sä äro de ock det medium, genom vilket liknande
föreställningar väckas hos läsaren. Den stämningseffekt, som en
dikt utövar, är i högsta grad beroende av att dessa yttre
medel, diktionens färg, rytmens melodi och sådant, bringa
läsarens resonans i en dallring, som utgör den lämpliga
förutsättningen för hans anammelse av diktens innehåll.
Levertins form är mer än vanligt ägnad att sålunda anpassa
läsarens mottaglighet i det riktiga läget.

En form sådan som Levertins röjer naturligtvis —
redan genom användandet av främmande versslag — det
medvetna arbetet, och därigenom förstärkes intrycket av
någonting litterärt, som vilar över hela hans poesi. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/swlevertin/2/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free