Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lyran på livets bord,» sången och skönheten, det som
lidelsen ger oss av rikedom och styrka, det som känslor
och drömmar skänka av glans åt livet, detta symboliserar
Levertin i de fåvitska jungfrurnas gestalt, och när hans
»bröst är fullt» av deras hyllning, så är det livsglädjen,
den förfinade, själen utvecklande, lyftande och
lycko-bringande, som han prisar, icke lättsinnet. Självfallet
avtecknar sig då också motsatsen: de visa jungfrurnas rädda
pliktuppfyllelse och lönnliga läppjande på nöjets bägare i
sparsamma stunder, vilket åter, taget vidare, betyder »en
småväxt släkt — med tanken vid mått och vid vikter — som
kallar sin måltidsdricka för sekt — och sin rönnbärsvisdom
för plikter», den »grå gatan», den »krypande trossen»,
livets »träldom»: detsamma som hos Heidenstam
representeras av glasögonmannen och andra, en motsättning,
som ju synes oss rätt skematisk, men som har gamla
romantiska anor och av naturalisterna upptogs såsom ett
moment i kampen mot vad man betraktade som föråldrad
tradition och fördom. Ingen har emellertid omgivit
motivet med en sådan lyrisk fägring och hänförelse som
Levertin i denna dikt. — Man kan i »Maria Magdalena»
se ett slags utveckling av den: innan hon offrar sin salva
för frälsarns fot,1 slå från doften i skålen »av
skymnings-blå safir» minnen från all livets njutna sällhet emot henne,
och när salvan tömts och skålen ligger i stycken är också
livets lycka slut — xlärför än en sista dryck som rusar, en
sista bländande blick på smyckena! Men också för henne,
som för de fåvitska jungfrurna, har ungdomslivet varit
fullt av skönhet; visserligen minner henne rosenoljan om
»bruna lemmars härlighet» och ambran om evigt långa
kyssar, men mer än allt annat leker henne i hågen
rosenträdens prakt, duvornas kutter, cymbalernas sång,
vällukts-ångorna från gästabudens rökelsekar, hela den praktfulla
värld hon måste lämna. Åter således en hymn till det
1 Man frågar sig, om detta är en reminiscens från bilden i
den föregående dikten och om Levertin, som andra, förblandat
Maria Magdalena med Maria från Bethania, Marthas och Lazarus’
syster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
