Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske just därför icke upptagits i samlingen och i all
sin täckhet också här ett mera tillfälligt tycke. Hit hör
även, om än något senare, prosadikten »Drömd idyll» med
sin poesi av syrendoft och den allra skäraste erotik, samt
den lilla, tidigt skrivna, förtjusande visan »Min älskade,
en dag har gått», inskjuten i fantasin om det egna boet.
Därförinnan ha redan andra stämningar kommit emellan,
och »Ett farväl» är ett av stark och uppriktig patos buret
uttryck för en av dem. Denna dikt är alldeles förträffligt
byggd med sin symboliska naturbild i början, sin höga
stegring i slutet och den utmärkta karaktäristiken av
mannen vid detta kärlekens stadium, då allt tyckes
förlorat; för stolt att förebrå, för svag att döma och dock
tiggande om livet och sällheten »som blott en man kan
utan stolthet bedja». Där är sedan en mindre grupp med
det gemensamma motivet »Damen utan nåd». Balladen
med detta namn går tillbaka på 15: de århundradets franska
diktning, är förunderligt skickligt gjord och framkallar
förmedelst några yttre drag tydligt bilden av den förföriska
och kalla, med opalspännet i pannbandet,1 det gyllne håret
och stegens sång! I »Chastelards sång» är detta motiv
iklätt en historisk dräkt, enkelt och resignerat givet, men
utan större kraft; i »Lancelots sång» är omklädnaden tagen
från medeltidssagan och skalden tycks höra bättre hemma
där, dikten är mycket mer lidelsefull och personlig och
i alla avseenden rikare än den förra. »En saga» är
slutligen en straffdikt utan särskilt intresse, också den
döljande ett tydligt verklighetsintryck bakom en
medeltids-mask och en berättelse. Av de senare tillkomna dikterna
är det egentligen blott två, »Maj» och »Vintersyrener»,
som ha en oblandad lyckostämning, uttryckt i den förra
genom en härlig naturmålning, i den senare genom vackra
bilder klädda i den rytmiskt förenklade, men därmed icke
fattigare form, som Levertin nu alltmer kommer till. »En
slända» är redan åter en avskedsdikt, men helt annorlunda
1 Samma typ har Levertin senare använt i en dikt, som ej
intagits i någon av samlingarna (jfr 1 : 445).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
