Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfattning av den förra så inycket allvar och man må säga
höghet, att den belysning av flyktigt njutningsbegär och
ohejdad epikureism, som situationerna annars kunde sprida
över den, haves. Och då både »Sång före natten» och »En
dag» höra till samlingens allra sist tillkomna dikter, ha
vi rätt att betrakta dem som en sammanfattning också
av de övriga kärleksdikterna och därmed av hans erotiks
väsen. Man är i den ena som i den andra visserligen
langt borta från »kojan och hjärtat» i »Drömd idyll». Men
helt säkert var denna prosadikt en liten poetisk
stäm-ningsutflykt från tillfälliga förutsättningar. Levertins
»oroliga blandning», som han själv kallar sitt temperament,
skulle icke nöjt sig med en sådan erotik: det att ge och
få allt, att känna väsendets fibrer spända till det yttersta,
att lika starkt förnimma sällhet och förtvivlan — det är för
honom att älska, liksom det är att leva, oberoende av,
om tiden inom vilken det rym mes är en dag eller en
evighet.
I denna »Sång före natten» fäster man sig vid några
egendomligheter i kompositionen, några som det synes en
smula nyckfulla övergångar och stilväxlingar, några
reflexioner, såsom de av social innebörd, vilka
revolutionären i vindsfönstret ger anledning till — det enda av
sådan art, Levertin skrivit ner i sin lyrik och avlägset
påminnande om hans intressen från ungdomsnovellernas
tid.1 Detta kompositionssätt och vissa enskilda tonfall
synas peka på ett inflytande från Heidenstams dikter.
För rättvisans skull må här antecknas, att en av
kärleksdikterna, »Hon och döden», är påfallande svag både
i tankegång och form, hur typiskt den än måhända ger
uttryck åt skaldens åskådning.
1 Man jämföre vad han säger i ett brev till Heidenstam från
1892 om en dikt, som han vill skriva »mot lyckan, socialisterna,
Grotte etc.» (I: 335). När han i samma brev säger, att han tänder
sitt julljus »för sorgen, för det som pressar fram mitt innersta, som
solen hartsen ur träd», så återfinnes denna bild i »Sång före natten»:
Så, liv, med sorg och ur min dorska daning
som saven ur en stam vid solens brand
du pressat djupa evigheters aning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
