Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bada äro mycket hela i formen. Till samma motivgrupp
hör »Barbara Allen», rikare och egendomligare, men med
en viss tyngd i formen.1 »En nål» är annorlunda personlig,
en liten psykologisk själviakttagelse som träffar mycket
rätt, och en historia om en slutuppgörelse, väl alltför intim
för att skalden själv velat intaga den i sina dikter, i formen
fullständigt återgivande den helhetsstämning, varur den
utgått. »Styvbarn» är en reflexionsdikt om dem som stå
vid sidan av vägen i fråga om glädje och känslor: hur
mycket än skalden själv i »söndagsbarnets fulla
kärleksglöd» har svårt att förstå deras bitterhet, så känner han dock
innerst sympati med dem, och ser man nogare på dikten,
skall man ej underlåta att genast i början finna starka
beröringspunkter mellan just honom själv och »styvbarnen».
Diktens läggning påminner för övrigt om en tidigare period
i skaldens alstring. »En klerks visor» upptaga och
understryka starkt vissa motiv om syndens och köttets frestelser,
vilka vi funnit använda i första diktsamlingen. Personliga i
en annan mening äro de 1896 tillkomna »Visa på St.
Valen-tins dag» och »Ny vår», båda uttryckande en innerlig glädje
över lyckliga känsloupplevelser, men båda bärande en prägel
av tillfällighetsdikt.
De i »Dikter» intagna styckena från dessa samma år
1895—96 stå för det mesta högt över dessa uteslutna.
Vi hava där först »Gammal svensk julkantat», en
motsvarighet till Staffansvisan i »Legender och visor», i tonen
smygande sig efter gamla 1600-tals mönster, men väl
tämligen självständigt bearbetad. Kanske är där en alltför
stor rikedom av ord och bilder för att sången skulle kunna
användas som en folklig julkantat; men den har mycken
rörelse och omväxling, avsnittet som Rector cantus
föredrager ger en åskådlig och tragisk karaktärsbild av »gamle
sjungaren Rising», och »scholarns kalendarium» är en
verkligt sångbar och egenartad framställning av årstidernas
lopp.
Den serie av sju sånger, som kallas »Junkerns historia»,
1 Det Tennysonska anslaget har påpekats av dr Söderman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
